Brosvet. Nästan i sSåmma ögonblick som den första häs:ens hafvud framträdde inom vår synkrets, utbrast den unga amezonen i ett högt, bjeriligt skratt. — So, hvilken brådska do bafra att återfinna sin hustyraun! utropade hona i dot hon sprang upp och svängdo sin fjäderprydda mössa omkring hufvudot. — Betrakta deras ansigten, fortfor hon med ott förtrollande ötvermod, — skullo man inte kunna tro att de erhållit den tillförlitliga underrättelson, ut mitt regubågskiftande hår samt min skalp redan hängde för bättre konserverings skull i någon ifrig indiansk naturallesamluroa skorsten? Öfvertyga er sjelf, min ädle värd, ait emedan de visa sig så oroliga för min ekull, kan mitt tyranni, på hvilket ni tychtos lägga en sidan vigt, ej vara så tungt. — Kate det gläder mig myckot att återdu tvingar mig vorkiigon att li vända om ellar . era dig ull vaka dig der, till dess Jug kommer utropado en aldre, ståtlig herro vre han pr hästen och med bi ; till den en 3 berrn om halsen och kyssto honom bjertligt,