Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1866, sida 2

ch bråder. Vv Red:n har haft nöjet emottaga följande in: ressanta uppsats: Ä Ärkeoologiskt. b II. M. Konungen har behagat gitva Göte-sa borgs Museum ett vedermälo af sin välvilja su zenom en gåfva, beståendo af en elegant v portfölj, innehållande fotografiska afbildningar if de intressantaste fornsakerna på Cåristiania c Museum. På Göteborgs Musei förenings sammanträde sistlidne Onsdag aflemnades dennas gäfva af landsh. m. m. grefve Ehrensvärd, ! till hvilken den öfversändts af Christiania ll universitets sekreterare m. m. C. Holst. Den höge gifvaren bar genom detta sitt initiativ gifvit den lyckligaste lösning åt frågan, kuru en komparatif europeisk ftornjorskning skallA utan kostsamma resor kunna åvägabringas. Hvilken stor vinst vore det ej för vetenskapen, om icke blott offentliga men äfven en-. skilda samlare af fjornsaker, såväl in-som utländska, på detta vis med hvarandra utbytte sina resp. albums, uti hvilka man kunde taga notis om hvad som af fornsaker finnes utrikes och deras mer eller mindre slägtskap med våra? En dylik jomförelse utgör ändamålet med nedanstående uppsats. Samlingen, i stort qvartformat, består af 20 blad och på hvartdera af dessa äro on mängd fornsaker sammanförde. Bladet N:o I innehåller stenredskaper, hvilka dock endast erbjuda idel här redan kända former, alla representerade i Göteborgs Musei samling, hvilken t. o. m. har några som ej fianas i Christiania-samlingen. Förr eller sednare torde man bli tvungen att öfvergifva den gamla trossatsen om tillvaron af en stenålder i vår Nord; ty den tid, då metallers bruk var absolut obekant, är troligen äldre än den då vårt land först befolkades. Sålunda tror man nu på goda grunder, att redan i de urgamla städerna Niniveh och Thebe i Egypten jern begagnats, ehuru bronzen, såsom lättare att genom gjutning forma än jernet, mera allmänt nyttjats. Och alldenstund bronz i alla fall ej kunnat begagnas till verktyg för tillredning af matvaror, i anseende till nämnde metalls benägenhet att ergas, så hafva stenredskap fortfarande varit i bruk långt in i medeltiden. Visst är, att på basreliefer i Niniveh spetsarne på en del verktyg och vapen, t. ex. murbräckor, funnits målade med blått, men skaften dertill röda, hvilken variation tyckes utmärka att de förra varit af jern eller stål. Och lika visst är att en stor del af våra stensaker äro utförde med en elegans i formen, en fullkomlighet i bearbetningen, hvilka man dels icke kan tilltro ett alldeles barbariskt folk, dels knappast kan frambringa utan metallverktyg. Märkligast af de på denna planch framställde föremål är en flintknif med upphöjda zickzacksornamenter (N:o 1874) — skada att föremålen äro till den grad förminskade att zickzackslinien med svårighet skönjes. Sådana konstrikt af flinta utarbetade knilvar äro annars ej sällsynta; på Göteborgs Maseum finnas flera exemplar deraf, både små och stora, hvilka dock, jemförelsevis med andra, i privata samlingar befintliga, ej röja någon särdeles konstfullkomlighet. Särdeles anmärkningsvärdt är att i denna samling icke finnes någon enda representant af den egentliga s. k. bronzåldern. Do 83ker och smycken af bronz, hvilka här atbildats, hänföras — och detta med rätta — still jernåldern. Äfven på Göteborgs Museum finnas ett par så beskaffade, större fibuler från Kivikstrakten, båda skänkta af hr direktören m. m. Söderling. Deremot eger sistnämnda Museum några saker, ehuru simpla och utan inristade ornamenter, från den äkta bronzåldern, t. ex. tvenno s. k. ,kelter, d. v. s. lösa yz-eggar, som brukats att sätta öfver en stomme af trä; ett vapen hvars rätta utseende, då det setat på sitt skaft, jag händelsevis igenkännt på en figur från skonungagrafvarne vid Biban-el-Molouk (i Egypten). Nämnde figur föreställer, enligt påskrist, en Jonier, och det får erinras att Jonierna, på den tiden, då afbildningen gjordes (för cirka 3 å 4,000 år sedan), voro en från Fenicien nyligen utflyttad, föga civilisosrad folkstam. Den talrika förekomsten af dylika vapen i Skandinavien ger alltså myc: ket stöd åt de af prof. Nilsson framställda såsigter rörande vår bronzkulturs feniciska ursprung. Planchen N:o II framställer inalles 11 grafarnor från jernåldern, alla med enkla ornamenter, en del temligen smakfulla still form. Sådana ha Göteborgs Museum plott en enda, och denna i bitar: önskligt spore att alla, som företaga sig att undersöka storngrifter, måtte gå tillväga med bekörig försigtighet, ty det händer ty värr oftast, geInom ovarsamhet och okunnighet om rätta ssättet, att urnorna söndersläs. N:o III visar oss sten-, jera-, bronz-, messingsoch träsurnor, bland hvilka en bropzarna tyckes bafva vackra ornamenter, men är så otydligt såtergisven att dessa knappast kunna åtskiljas.