Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1866, sida 2

ord klättrade bon ned från klippblocket och var försvunnen i nästa ögonblick. . Först un nalkades Schanhatta. Åsynen af den sällsamma fremlingen tycktes hafva bragt henue ur fattning, ty i det hon skyggt och förläget blickado upp till mig, frågade hon hviskande om fremlingen var en af do englar, hvarom jag en gång hade berättat för henne. — Ena engel i den betydelse du menar var det icke, svarado jag och tillika blickede jeg mot klyften, från hvilken jögarinnan måste irumträda ifall hon icke hade ändrat afsigt, — det var helt enkelt en hvit, jordisk flicka, lika som du är en röd, eller snarare ljusbraa. Men hura hon kommit bit i vildmarken få vi kanske höra af henne sjelf. Var edes inte rädd för henne, och om hon fråsar dig, så svara öppet och utan skygghet, så att hon märker hurn mycket du redan har lärt. Ja, det skall jag göra, svarade Scbanbatta med ett djupt andetag, likasom hado tanken på det förestående sammanträffandet med en hvit gjort henne boklamd. (Forts.)