Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1866, sida 3

Till Bore för ett par veckor sedan ) Min käre Bore, hvad går väl åt er, Som oss mankerar på detta vis? Kring hela landet det illa låter Af brist på snöglopp och lite is. Om något ,,bysis det fions vid polen, — Der godt om björnar det vara plär — Jag tror bestämdt att båd ni och solen För alltid blifvit insatta der. Ty någon dager man knappt kan märka; Och skall man ut på ett ryck så nätt, Man måste klä sig i guttaperka Och paraply, som är vattentätt. Ej nog med detta -hvar bonde pockar Och tycker visst att han väntat nog. Jo, dra nu vackert hem timmerstockar Och forsla veden från djupan skog! Kör kol och malm nu också till hyttan, Då hvarje träsk-pöl i vågor går... Nej, bäste Bore, lägg ,,lock på byttan, Bå få vi skeppa ut jern i vår! Till sist det bänder oss den malicen — Likvisst det vore ju sjelfva hin — Att vi från Norge få hemta isen Till våra bäyerska bryggerin. Dock vi behöfva ej länge rufva — Jag känner det på min ömma tå — Förren Bore skakar sin gamla lufva, Att vi som snögubbar alla gå. Jag sjelf då hyr mig en gammal krake, Som ,lifvad är och som mäktar gno, Och bjuder Selma på saltsjölake Vid: gamla kända Lidingöbro. Ja, var så hederlig, käre Bore, Gör oss till viljes för denna gång, Så att du slipper — hvad godt väl vore — Att mer få höra min klagosång! F-2 B. ) Vi återgifva ur Illustr. Tidn. följande lilla lyckade poem, diktadt i Elias Sehlstedts genre. Bore tyckes nu hafva hörsammat uppmaningen. (Red:n af H.-T.)