bordet och att ban måste ersätta den förlust värden derigenom hado lidit, Det var ej tid till långt parlamenterande, enär tåget om få minuter skulle afgå, och den resande tyckte dessutom ej om trätor, hvadan han betalte och for sin väg, utan ytterligare anmärkningar. Några dagar derefter återkom han till samma hotell, och det såg ej ut, som om han hade blifvit vis af skadan, ty nu liksom förra gången satte han sig till bords och ställde sin nattsäck på en stol bredvid sig. Men denna gång gick det helt annorlunda till än sist. Hvarje gång uppassaren presenterade honom ett fat, försåg han icke blott sig sjelf mycket rikligt, utan nedstack äfven en betydlig portion i nattsäcken, hvilken nu var alldeles tom. På detta sätt försvunno så småningom fjerdedelen af en and, två saftiga stycken oxkott. en stor fisk, tre skifvor skinka, m. m., och då fatet med deserten kom, skyfflade den resande en god fjerdedel ned i sin grannes rymliga våm. Detta gick för långt för värden och han rusade eldröd i ansigtet fram till den resande med den anmärkning, att han ej ville fördraga ett sådant uppförande. Den resande svarade ganska lugn: ,,Då jag sist var här, var min nattsäck alldeles icke hungrig och kunde ej få ned en enda bit, men nu har den utmärkt aptit och kan äta för två. Det går således jemnt upp. Så snart de öfriga gästerna blefvo upplysta om sakens sammanbang, togo alla såsom en man den resandes parti, och värden måste finna sig i hvad som skett samt blef utskrattad på köpet. En jordbäfning i Orizasba. Från Matamoras meddelas föijande skildring at en jordbäfning, som den 2 Januari anställde stora ödeläggelser i Orizaba: ,, Klockan half 7 på aftonen, då jag satt vid bordet tillika med min kompanjon Mes och hans hustru, kände jag plötsligt min stol röra sig under mig. Jag trodde att den ej stod rätt, men skakningarne blefvo starkare och starkare och jag angreps af en fruktansvärdt ängslande känsla. Jag stod upp för att taga Mes under armen, men kunde ej stå lugn, utan raglade såsom en berusad. ,,Låtoml oss skynda ut i det frial, utropade jag, men hade knappast kommit några steg, förrän jag förlorade balansen och föll omkull. Jag hörde ett förskräckligt brusande och susande, men genom en förtviflad kraftansträngning lyckades det mig komma ut på gården, och Mes samt hans hustru följde straxt efter mig, hvarpå vi höllo oss fast vid hvarandra för att ej falla. Vi anropade alla helgon om beskydd; ty vi fruktade att jorden skulle öppna sig för att uppsluka oss, och nu följde den svängande rörelsen af 5 starka stötar nedifrån och uppåt. Håren reste sig på mitt hufvud, då stallet, i hvilket funnos 15 nötkreatur och 3 hästar, sammanstörtade med ett fruktansvärdt brak. Emedan lampan ännu brann i rummet, sågo vi in, och det var en förskräcklig syn att se hela huset, som egde sex rum, vagga fram och tillbaka såsom ett fartyg. Hastigt ljöd en fruktansvärd knall och hela uuset störtade tillsammans. Samtidigt nedföllo kupolen på kyrkan, klocktornet samt många andra hus i grannskapet. Den underjordiska åskan och dånet voro starkare än om man hade hört ett hundra vanliga åskknallar på en gång. Skakningarne och stötarne varade 40—45 sekunder. Vi erforo en fruktansvärd ångest och förskräckelse, och det är min öfvertygelse att hvarje annan lifsfara är ett intet mot den känsla man erfar, när jorden bäfvar under ens fötter och man ser allt sammanstörta rundtomkring en. Sedan allt hade blifvit lugnt, befriade vi de stackars kreaturen, hvilka lågo begrafaa under det nedstörtade taket, och märkvärdigt nog var intet af dem dådadt eller farligt såradt. Derefter utgingo vi på gatan. Här såg det rysligt ut. Nästan alla hus voro sammanstörtade. och de, som undgått detta öre, hade remnor så breda, att en fullvuxen menniska kunde krypa in genom dem. Det underjordiska larmet, braket af de sammanstörtade byggningarne, innebyggarnes skrik, rop och jemmer hade nästan bedöfvat mig och gjort mig utan sans och fattning. Hade jag upptäckt rörelsen några ögonblick sednare än händelsen var, skulle vi säkert allesarsmans bafva blifvit begrafna under det rammanstörtande huset; ty ej det minsta tecken antydde att en sådan jordskakning förestod. Det var tvertom temligt kallt (blott 8 å 10 graders värme) och töcknigt. Natten tillbringade vi under öppen himmel, enär vi af fruktan för en ny jordstöt ej vågade oss under tak, Den 4 Januari red jag till Orizaba, hvarest många hus, hufvudkyrkans torn och en kasern, hvilken dock lyckligtvis ej begagnades, hade nedstörtat. Här i Maltrata omkommo tre menniskor. Ifall katastrofen hade intrådt två eller tre timmar sednare, efter det folket lagt sig, hade offrens antal blifvit ofantligt stort och följderna oberäkneliga. J.g påstår, att faran i slagtningens tumult, vid eldsvåda eller under en storm på hafvet äro småsaker mot faran under en jordbäfning; ty under förenämnde tillfällen kan man dock se faran och tänka på medel att undgå den, men när jorden bäfvar under våra fötter och vi ej kunna undfly, blifver till och med den modigaste rädd och den kraftigaste modlös. Min hand dorrar ännu under det jag skrifver detta och ånyo kommer att tänka på den försärliga tilldragelsen. N)y art penssCer. Till en galanteribandlande inkom för några dagar sedan ett ungt, elegant fruntimmer och begärde att få köpa en peusse. Expediten svarade den sköna i de artigaste ordalag, att några sådana icke funnos lefvande, men möjligen några målade på en eller annan vacker sek. Då förklarade damen att det icke voro sådana penteger som man luktar på, utan sådana som äro glas uti och som man brukar sätta utanpå näsan. Expediten förstod då genast hvad fruntimret behagade och tog fram en — pince-nez. Märkvärdigt fynd. Enligt underrättelser från Athen bar det dervarande arcbeologiska sällskapet vid utgräfningar i de tgamla Bacchustemplet gjort flera intressanta fynd, blan dannat en sten, på hvilken stadgarne ä de privilegier och förmåner, som de på denna teater uppträdande skådespelare åtnjöto, finnas inhuggna. En Jöpard har nyligen blifvit skänkt till jardin dcclimation af grefvinnan Walewskis broder. Detta sällsynta djur lefver i Arabien, Surat och Malabar och nyttjas af jägare till samma ändamål som falkenerarne fordom begagnade salkar. Till växt och utseende liknar jöparden en panther, men den har mindre hufvud och zmärtare kroppsbyggnad. Den är ytterst vig och snabb i sina rörelser. I sin hembygd fångas jöparden och dresseras till jagt. Då jägaren beer sig ut går jsparden bredvid husbondens häst, fastbunden vid sadeln och med en hufva öfver ögonen. Så snart villebrädet upptäckes tages hufvan af jeparden som då släppes lös. Kiypande närmar sig jöperden det utsedda offret, och med ett hastigt språvg hugger den sig fast i djurets hals och suger dess blod. För denna tjenst får jeparden sedan ett stycke af djurets kött till belöning. Den jepard, som parisarne