— — Rod:u har från en aktad insändare en ottegit följando uppsats: Några ord med anledning ef, vid denna riksdag, Inom bondeståndet väckt metlen om im portiullar å landtmaana produkter. Den som skrifver dessa rader är en gammal skuldsatt jordbrukare, men som icke dose mindre hyser en stor ovilja mot ull probilitism och särdeles dess tillätpapning på jordbruket och dess alstor. Denna ovilja har blifvit i hög grad stegrad genom underrätteisen derom att en medlem af bondeståndet vid denna riksdag och dertill eu riksdegsman från Skaraborgs lin väckt motion om importtullars bestämmande för landtmarna-produkter och att denna motion vunnit mycket bifall inom ståndet. Jag vet visserligen att en stor strid pågår mellan prohbitismens cch protektionismens förkämpar å ena sidan och srihandelns och den fria utvecklingens fölvarare å den andra och att det fordras mycken både lärdom och skriltställare-skickligbet för att i denra svårlösta och vigtiga fråga kunna åstadkomma en alhandling som väger vågot i den stora striden; jag vet också mer än väl att jag icke har förmåga att astadkouma en sådan afhand ing och ämnar icko heller bjuda till dermed. Meninger harmed är endast stt skrifsa en kort och anspråkslös tidningsartikel, hrvara egentliga ändsmål är att uttala mia egen öfvertygelse om saken cch de bufvudsakliga graader hvarpå denna öfvertygelse sthder sig, samt dymedelst lägga mitt lila obetydliga strå i den af opinionens stora vögskälar, som i detta ufseevde, efter mina äsigter, väger åt det rätta hållet, och dernäst att möjligen försnleda det rågon eller några, som förut alitför flygtigt osvertänkt frägan och dervid kansko låtit leda sin ölvertygelse mera af tonen i do långa och granna afhandlingarne till prohibitismens försvar, än af någon redig uppfattning af saken, återigen tagor det vigtiga ämnet i betraktande, då det ti åventyrs (toligast) skall besianas, att de förenämnde granna afhondlingarne (ehuru de oftast tro väl skrifos, hvilket kanske är en följd doraf alt do äro väl betaldta) huss udsakligen grunda sig på moraliska stetsrättsliga sophismer, äro sammansatta af statsekonomiska och statistiska svärsattade kalkuler och långa lika svårt kontrollerade sisfertal, samt predika en i silmänhet falsk lära, och att dea enda moraliskt vigtiga och ockonomiskt föråciaktiga principen för ott lands näringsoch handelsIagetiftning är: fritt arbete och fri handel. Den bestämda öfvertygelse som jag vill uttula, med anledning af den omnämnda motionen, är: stt det skulle vara högligen både moraliskt orktt och oekonomiskt oklokt att i närverande tidpunkt i vårt Jand stadga importtullar å landtmäannaprodukter. Efter min upplattuing iunebår all tull något orätt, och jag tror att ett samhälle, som koppas på och arbetar för moralisk och materiel förkosran, för upplysning, sedlighet, trefnad och völktänd hos alla sina medlemmar, bör sträfva till att blifva af med allt tullväsende; detta är visserligen ott eslägse mål, som först kan uppnås i en obestämd framtid; mon statsmakterra böra åtminstone icke lagatifia i motsatt riktning, och detta göra de bestämdt, om de stadga nya tullar å lenätmannaprodukter eller andra nödrändighets artiklar. Mig synes att det skulle vera en mer våldsam och orättvis åtgärd från statsmakternas gida om i denna tidpunkt här i landet en sådan tall åsattes, än om do gamla lagbuden om spöstraff och husaga uppiifvades; ait en fattig stackare som stjäl eller kuper sig full eller på annat sätt svårt förgår sig kan finna