Sören Kierkegaard, sann sig manad att uppträda som den ,rätta lärans försvarare emot Sommers villomeningar. Att döma af tidningarnes referster, tycks den gode biskopen icke hafva riktat sin kyrka med några nya argumenter att begagnas i striden emot de allt djerfvare uppträdande irrlärarne. Deremot hade han i sitt teologiska nit kastat sig öfver Sommers personlighet, hvilken han sökte framställa i en temligen mörk dager. Så t. ex. lade han honom till last, att han tog för de skrifter han kolporterade mera, än de voro värde, att han under åberopande af bekantskap med dena aflidne S. Kirkegaard sökt få ett lån af biskopen o. s. v. Under det hans högvördighet var som bäst i tagen med sina rekriminationer, hade utanför lokalen, der föredraget hölls, samlats en stor menniskomassa, som pyss kommit ifrån Sommers föreläsning. Med allt möjligt oljud gaf denna publik sitt missnöje tillkänna. Af tidningsberättelserna är dock icke att inhemta om demonstrationerna gälde sak eller person eller bådadera. Polisen förmådde emellertid icke att vidmakthålla ordningen. Efter det biskopliga föredragets slat fortsattes spektaklet, då åhörarne utkommo på gatan. Ett försök att arrestera en af orostiftarne aflopp icke bättre, än att folkmassan befriade honom och illa tilltygade en polisbetjent. Senare hafva dock några af orostiftarne blifvit anhållna. Musikdiroktör Lumbye, hvilken säkerligen alla som besökt Köpenhamns Tivoli bevara i kärt minne, är för närvarande stadd på en konstresa, hvilken hittills inbragt honom både myat och lagrar. Han har med framgång gifvit åtskilliga konserter i Hamburg och Berlin samt derefter begifvit sig till Breslau, der hans första konsert emottogs med mycket bifall. Från Köpenhamn har L. medtagit en liten trumslagare Otto Allin, hvars prestationer likaledes ådragit sig myckon uppmärksamhet.