Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1866, sida 3

I En scen från Kinas hufvadstadFrån Peking skrefs den 28 Nov. 186: till Moniteur naiversel: Den 5 i denna månad beledsagade den ungkejsaren af Kina de jordiska qvarlefvorna af sit för tre år sedan aflidne fader, kejsar Hien-Fung till den regerande dynastiens begrafningsplats sedan det monument, son: till hans minne de: skulle uppföras, ändtligen blifrit fullävdadt. I afvaktan härpå hade det kejserliga stoftet, in neslutet i en präktig likkista, förvarats i er pagod. Stora förberedelser voro gjorda för denna ceremoni. Ministren för kyrkobruken och kollegiet för matemstik och sijerntydning hade fastsstallt den passande dagen för densamma. . Vägarne och gatorna, som vanligtvis äro i mycket dåligt tillstånd, voro för tillfället uppbjelpta. Alla mandariner eftersträfvade äran stt beledsaga det kejserliga stoftet till dess sista hvilorum. De beskrifningar, som kineserna gifvit oss af sådane ceremoniers glans, ingåfvo oss tanken att se denna på nära håll, oaktadt den officiella uppmaningen till alla i staden varande fremlingar att icke gå ut den 5 eller 13 Nov., då ,,Himmelens Son skulle genomtåga sin hufvudstads gator. Vi hade förskaffat oss plats i en liten bod nära den kristna kyrkan Tong-tang. Uppkrupna på bord och stolar afvaktade vi der bakom slutna luckor den kejserliga processionens ankomst. Hufvudstadens hela polis var på benen. Nå gra polis-agenter stodo i vårt grannskap. Vi fingo icke tala, icke ens röka, för att ej ådraga oss deras uppmärksamhet. Midten af gatan var belagd med en jordbädd för processionens rakning. Allmänheten fick icke beträda denna jordbädd, men vid sidorna af densamma var rörelsen tillsvidare tillåten. Alla boddörrar voro behängda med röda skärp. Kl. 7 om morgonen syntes grupper af ryttare samt en lång rad af lastade vagnar och kameler Denna defilering räckte nästan utan afbrott i flera timmar. Vi väntade med en viss otålighet, ty de pappluckor, som gömde oss för vyfikna blickar utifrån, beskyddade oss icke tillräckligt mot det ruskiga höstvädret. Slutligen, framemot middagen, sprängde i fullt galopp förbi oss en ryttare, hvars lans var betäckt med en tigerhud. Det var ett ilbud, tillkännagifvande kejsarens ankomst. Fyra andra sådane kurirer följde denne, med ungefär tre sjerdedels timmes uppehåll mellan hvarje. Så snart den fjerde passerat blef det slut på gattrafiken. Alla passerande anmanades af polisen att begifva sig in i husen eller in på tvärgatorna, hvilkas mynningar mot hufvudgatan betäcktes af stora väfstycken. Ändtligen syntes den femte kuriren. En högtidlig tystnad inträdde. Polissoldaterna uppställde sig å ömse sidor af jordbädden i en vördnadsfullt afvaktande ställning, men på samma gång mönstrande fönstren midtemot sig, för att kontrollera det inga nyfikna ansigten der visade sig. Kort derefter hörde vi bullret af en kavalleritrupp, som långsamt nalkades. Polissoldaterna stodo orörliga och likasom förvandlade till statyer. Truppen passerade nu förbi. Den bestod af palatsijenare, klädde i röda sammetsrockar, broderade med guldrosor. Dem följde andre ryttare, som förde vid tygeln åtta kejserliga hästar, tartariska ponys, betäckta med vackra gula schabrak. Efter dem redo hundra man gardes-bågskyttar med bågen hängande på sadelknappen och vilkogret fästadt vid bröstgehänget. Några steg bakom dessa sågs en praktfullt klädd ryttare, en prins af kejserliga familjen, befälhafvare för corsegen. Han nalkades majestätiskt, omgifven af en talrik stab utaf civiloch militär-mandariner i pittoreska och mångfaldigt olika drägter. Efter denna lysande trupp närmade sig ändtligen hufvudföremålet för vår tenh immelens Son, kejsaren öfver Midtens rike. Han satt i en med gyllentyg behängd bärstol, som medelst långa stänger hvilade påaxlarne af sexton bärare — mandariner klädda i röda guldbroderade kläder och hvilkas hattar pryddes af hvita knappar. Oaktadt regnet, som föll temligen tätt, voro bärstolens sidogardiner tillbakadragna, och våra blickar könde fullkomligt intränga i dess iure; men en änvu lyckligare omständighet tillät oss att noga betrakta den himmelske kejsarens drag. Portalen till den förut omtalade kyrkan pry des af ett kors. Måhända var det detta i Kina ännu sällsynta tecken, som ådrog sig kejsgrens uppmärksamhet. Nog af, han reste sig från de kuddar, på hvilka han hvilade X la turque, och lutade sig utåt. Vi voro på knappt mer än tre stegs afstånd från den unge furstens ansigte. Kejsaren är endast tio år gammal och har sin ålders barnsliga utseende. Han är en välvext gosse med regelbundet, tillochmed vackert ansigte, en särdeles hvit by och lifliga svarta ögon. Anletsdragen äro ganska litet kinesiska; deras uttryck var mildt och behagligt. Med ett ord: det vår en rätt angenäm företeelse. Hans drägt var enkel: en gul silkestunik, deröfver en blå klädesrock, på hufvudet en svart sammetshatt med röd silkespompong. Efter bärstolen kom, åkande i den kejserliga vagnen, kejsarens farbroder, prins Kong, president för Toong-li-ya-men (departementet för utrikesärender). Bakom prinsen redo vid pass hundra mandariver af hög rang. Tåget slutade med ett antal vagnar, bärande dyrbara tyger och konstsaker. Under hela defileringen hade polissoldaterna iakttagit en hållning, uttryckande djup vördnad. När bärstolen passerade förbi dem, bortvände de sina ansigten, ty etiketten tillåter dem icke att höja sina ögon till det kejserliga majestätet. Framemot aftonen upprepades till någon del ett liknande skådespel, då de begge enkekejsarinnorna, beledsagade af dylika cortdger, begåtvo sig till begrafningsplatsen. MHien-Fungs första gemål, kejsarinnan Tzengan, befann sig i den förstå bärstolen; den andra gemålen, kejsarionan Tsehi, den nuvarande kejsarens moder, i den andra. Begge syntes vara omkring 30 år år gamla. Den förra var enkelt klädd efter kinesiskt bruk; den sednare, en vacker qvinna, bar en rik tartarisk kostym.t RNE