) — Helsmagbortg. TYATVnkomsgk. HLandskrona och Helsiugborgs jernvägars trafsikinkomst för Asistl. Januari månad uppgår till 16,984, rdr 10 öre rmt. I Handtverkarnes klnhb har lektorn vid Helvingborgs elementarläåroverk doktor A. M. Möller begynt en serie af föredrag om musikon. vid klubbens sednaste sammanträde, sistl. Söndag, afnandlade herr Möller musikens betydelse och syftemåäl. Det lika innahållsrika som lättfattliga föredraget afhördes med största intresse. Nästkommande Söndag börjar herr Möller en framställning af musikens historia: Klubben slärer hafva för afsigt att, säviat möjligt är, skaffa sig föredrag i serier öfver hvarje särskildt ämne, emedan man anser en sådan behandling af ämnena vara mera igstruktif. — Karlstad. Lacfisket i Klarelfven. I fråga om förbättrandet af laxfisket i Klarelfven, var svid husbållningssällskapets seånaste sammanträde förslag väckt, att under sommarmånaderna allt fiske af lax skulle vara förbjudet från Lördags afton kl, 6 till samma tid på Söndagen. Ett annat förslag var, att under en vecka af sommaren skulle allt fiske deraf vara förbjudet, på det att laxen obehindradt kunde komma högre upp i elfren för att der få ,,leka. Frågan öfverlemnades till konungens befallningshafvande för vidare behandling, och sällskapet förband sig att under trenne år bidraga med 800 rdr årligen. En lång afhandling om laxarterna af fiskeriintendenten Videgren upplästes. Linodling. Karlstads hushållningssällskap har anslagit 200 rår till Näs härads hushållsgilles förfogande, för att antingen från Norrland förskrifva en i linberedningen kunnig person el— ock ditsända någon, för att inhemta methoen. Kreatursförsdkring. Ett bolag för försäkring af kreatur bildades för många år sedan och dess stadgar blefvo redan 1857 stadfästade af K. M:t. Frågan, som nära nog dött bort, har nu åter blifvit väckt till lif. Inträdesafgiften i bolaget är endast 10 öre för hvarje 100 rdr. Ransakning. Vid extra ting, hållet i Trubbyn den 14 dennes, företogs ransakning med den förr omnämnde Jon Jonsson i Strömmer, Östervallskogs socken, anklagad för mord å sin huatru och tvenne. söner. Mannen erkände sitt brott, men, för vidare upplysningars vinnande, blef målet uppskjutet till den 9 Mars. På ransakningens gång kunde man sluta, att svartsjuka å hustrun varit orsaken. Det första mordet var den yngste sonen, hvilken tilldelades ett slag med yxan så att denne föll, derefter blef det hustrun och äldste sonen. Efter de tvenne sistas oflåärdande började den först augripne att jemra sig, då Jon tager en knif och afakär strupen, för att göra slut på — Hernösand, Enryslig björnjagt egdeför några veckor seda nrum i Säbrå socken nära Hernösand. Sedan jägmästaren Wellrot fått reda på att björa fanns och sedan en förberedande jagttur företagits, anställdes hufvudjagten, hvilken af Hernösandsposten baskrifves sålunda: Tisdagen den 6 dennes företogs ånyo jagten under jägmästarens anförande, och behagade landshöfdingen Weidenhielm, äfvensom åtskilliga andra Hernösandsboer och jägare deltage i densamma, dervid äfven tillstädeskommo de f rut omnämnde personerne. Landshöfdingen je ste öfrige fremmande jägare intogo en stillastående ställning utefter syåvestra sidan af ringen — vid och långt utsträckt på sidorna om den plats der björaen ingått i hvärfven, och jägmästaren jemte öfrige deltagare i jagten begåfvo sig på skidor till ringens motsatta sida, derifråa genomsökningen (drefvet) började. I anseende till den lösa snöa samt dess myckenhet å träd och buskar; var sökningen särdeles mödosam, och som ringen var temligen stor, lyckades jagtsällskape: icke att igenfinna björnen å första dagen, ehuru det visade sig andra dagen af spår att han, äfven nu liggande löst och på ,brott, varit uppe och luffat några famrar, men gått tillbaka och lagt sig å samma plats. — Andra dagens jagt börjades ungefär under enahanda omständigheter, och efter ett par timmars skidlöpning anträfiades björnens färska spår, hvarefter e inom hvärfven befintlige jägare satte af i vildaste fart öfver snöhöljda berg, stockar och stenar, samt igenom vågor af snö från träden. -Björnen, som hade fått temligen långt försprång, tog en sydlig kurs, hvarigenom ban undgick de mera vestligt stående skyttarne. Större delen af de skidlöpande skyttarne togo äfven en vestlig rigtning för att genskjuta den sarnolikast åt detta håll bugtande björnen. Men björnen vände mot öster, hvarigenom de jägare som löpte (rände) efter honom och de, som skulle genskjuta bonom, blefvo skiljda omkring en half mil. Björnen, som nu vändt mot öster, återgick, alldeles utanför Wegoms by, till den trakt, der han första gången uppgick; och då nu ue vestligt ut rännande jägarne hunno till detta sista spår, samt det redan var långt lidet på dagen, beslöts att endast slå en ring omkring trakten och låta björnen, som nu var uttröttad och ovilkorligen måste lägga sig, ligga till morgondagen. Detta, eller att låta björnen förblifva ostörd för den dagen, var så mycket nödvändigare, som det var på aftonen och den trakt han gått in uti var sådan att han dagen derpå lätt tagits. Men innan ankomsten till sista spåret af de öfriga jägarne, had? tvenne af sällskapet, nemligen hemmansegaren Sjödin i Wegom (Aspnä3) och lappynglingen Clemens Paulsson, ötver byn på en genväg begifvit sig af till björnens ytterligare förföljande, i stället för att, såsom sig bordt, endast ringa honom. Detta hade till följd, att björnen, som ru lagt gig, mycket lätt upphanus, hvarvid han rusade på lappynglingen, kastade honom öfverända och genom förfärliga bett i hufvudet krossade en del af hufvudskålen, näsan och ena ögat, samt frånslet hufvudsvål. pannskinn och kindben, så att dessa köttoch skinndelar hängde ned på bröstet, och dessutom funnos å platsen hufvudsvålsbiter qvarliggande. Oaktadt denna rysliga medfart och bloåförlusten, hade lappen nog styrka att ensam begifva sig bem; dock är det troligt att han under massakrern förlorat sansen, men bterlätt denna. Björnen rusade derefter mot Sjödin, kastade äfven honom öfver ända och bet honom ganska. illa i armen, händer och vid ena ögat, men denne räddade sig sorlunda genom att lägga skidstaf och bössa ne öfver hu et och ligga orörlig. och Sjödin hade laddade kulgevär, nämade hade, såsom minåre skjutvan, icko hunnit försöÖ skjuta, och den seänares skott klickade till följe af snöväta. Efter de sårades hemkomst lemnades dem all möjlig skötsel och den svårt sårade lappen ioforslades gensst till lasarettet, der han, så förfärligt sårad som han var, genom en utmärkt behandling öfver ell förväntan någorlunda repat sig. Sjödins sår, ehuru djupa, torde dock icke hafva några menliga följder. Nu vär tank.n, att björnen efter denna mordiska mandat skulle lagt sig i ro, afvaktande hvad som komma skulle. Jagtsällskapet, betydligt förwinskadt, begaf sig un tredje degen på björaens spår, för att uppsöka honom, och visade sig att han efter mordförsöken icke hvilat, utan loffat omkring i alla skidspår, förmodligen sökande efter flere af sine förföljare. Björnens nattläge upphanns äntligen, men det I visade sig att han tidigt på morgonen lemnat detsamma och begifvit sig bort. Spåren efterföljdes nu, och inringasses björnen denna dagen inom en större hvarf. Fjerde dagen förföljdes björnen ånyo och inringades nu inom en liten och högst lämpllig hvärf, hvarefter beslöts att en af jägarve, Anders Jonsson, skulle bevaka ringen samt björnengså ligga så länge till dess snön fallit ur träden, emedan densamma var till stort mehn. Slutjagten å björnen är nu emellertid bestämd latt försiagå otörtöfvadt, under hvad väder som helst, emedan så mycket snö kommit, som försvårar björnens, men underlättar skidlöparnes färd Å TölcbsBÄAKA)dk. Å UuUIRCUC I 23 kebr. Bucharest s. d.