(Införes på begäran.) Till herr Rolsh! Om mer än tydlig rofsmak finnes på en del af det smör, som hitsändes under namn pj mejerismör; om detsamma redan är mer eller mindre phärskt — så måste jag väl med skäl kunna antaga att dessa och dylika mejeri-egare ej äro så nogräknade, hvarken med utfodringen af sina djur eller med behandlingen af mjölken, gräddan och slutligen smöret, som R—olph låter påsking vara händelsen. De flesta jordbrukare anse det för dyrt att gifva sina djur en s. k. stark utfodring och ati påkosta oljekakor, böneller ärtmjöl, med ett ord: protein-haltiga ämnen i behöflig mängd kan följaktligen ej falla dem in — och det är just genom tillsats af sådana, som djurens föda blir möjligt smältbar och hvarigenom olägenheterna af rof-utfodringen bäst neutraliseras. Detta visste jag långt, låvgt förut, ty jag såväl som R—olph har säkerligen studerat vår jordbrukslitteratur; alltså kan detta ej för någon af oss vara något nyit; jag eftersträfvar ej äran att kunna framställa något sådant, jag blott påminmer om iakttagandet af gamlr, enkla, bepröfvade, helsobringande fakts; vill ej omgifva mig med en nimbus af lärdom, hvilken jagjej i verkligheten eger, derför föreslog jag blott frikostigt afskärande af rotoch toppeller stjelkända samt dagligt tilldelande af salt åt djuren, utan att ipgå i något slags afhandling om den direkta eller indirekta verkan. R-olphs genialiska förblandning af toppoch rot-ändun på rofvor må lemnas i sitt värde, om den eger något, hvilket dock betviflas, vill dock tillråda honom att, när han vill öfva sig i satir, följa mitt nyss förut gifna råd att intaga en dosis salt — dock om det är honom möjligt af mera ,,Attisk art— ej af vårt vanliga grofva boskapssalt. En tillkrystad avickhet blir aldrig hvad man med densamma åsyttar. Verkställes rofvans skärning straxt innan dess användande, tror jag ej gerna fara för förruttnelge kan uppstå. I afseende på mjölkens skumning, innan den surnar, så afsåg mitt yttrande detta förfarande under alla årstider — ej blott under vintermånaderna; jag rår ej för att R—olph ser allt ur så inskränkt synpunkt. Hvad angår R—olphs yttrande om smörs behandling med vatten vid åtskilliga, för godt smör i England kända danska egendomar, vill jag ej bestrida detta, ty med riklig och rationel utfodring af djuren, med i öfrigt klok behandling samt gifven hastig afsättning och förbrukning af smöret, kan en skicklig, tänkande mejerist i många fall göra huru han behagar; men der dessa faktorer saknas, skulle jag ej vilja tillråda upptagandet af detta nya bruk. Det år bepröfvadt att smöret blir godt och hållbart, då man, jemte iakttagande i öfrigt af ett rationelt, d. v. s. klokt förfarande, ej arbetar smöret med vatten; må vi hålla oss till detta och ej genom lösa hugskott locka oss till försök, endast bringande förlust; låt först en del upplysta, skickliga, praktiske jordbrukare, med R—olph i spetsen, en längre tid, under noggrann kontroll å sina mejerister, hafva behandlat sitt smör på detta nya, förträffliga sätt, och jag är öfvertygad att det skall vinna efterföljd hos oss andra smärre jordbrukare; tilldess tillämpa vi det bekanta uttrycket: ,En fogel i hand är bättre än tio i skogen. Att mjölk röner inflytande af det minsta luktande ämne, som i dess närhet förvaras, är ej något nytt, men det är ett kändt faktum; om vi, utan att fika efter nyheter, biott nogg-arnt i verkligheten följde, hvad vi veta vara bra, så skulle våra vunna resultater blifva förvånande. Emedan jag hvarken har tid eller lust att med hr R—olph ingå i någon polemik i ämnen, om hvilka åsigterna numera ej äro delade, föreslår jag R—olph, att när honom påkommer någon okuflig passion att skritva, han täcktes i privata bref vända sig till mig, eller, om han är nära boende, hedra mig med ett personligt besök i mitt hem, huset n:r 60 Kungsgatan häri staden; jag är öfvertygad att jag i alla afseenden och i intellektuelt hänseende allramest skulle vinna af denna angenäma bekantskap. Dessutom hade den ärade redaktionnn af denna tidning en ej så ringa vinst deraf att den sluppe intaga artiklar af ringa eller intet värde; allmänheten gjorde ock en vinst deraf att den slapp att läsa em; vi ensamt förlorade: ,,vi kunce ej låta vårt ljus lysa för menniskornad. Slutligen vill jag nämna, att mina råd ej voro gifna till förmögnrare, rationella jordbrukare; de afsågo blott de mindre förmögna samt, efter hvad deras produkter gifva tillkänna, mindre ionella landthushållarne; ,de friska behötva ingen läkare, utan de kranka, och hr R—olph år förlåta att rådet, fastän välment, blef enfal