— Blandade ämnen. Varning för falsk Petroleum. I en utländsk tidning göres allmänheten uppmärksam på en farlig förfalskning af detta lysningsämne och varnas för att begagna det förfalskade, emedan genom dess lätta sntändbarhet på sednare tider explosioner och deraf åtföljda flera olycksbändelser inträffat. Genom ett enkelt medel kan man upptäcka förfalskningen. Man häller vatten i en helt liten skål, och derofvanpå så mycket sf den olja man vill undersöka, att lagret! blifver ungefär at ett halmstrås tjocklek. Om oljan är fri från essens kan den icke antändas medelst en brinnande sticka. Men om essenshalten öfverstiger 12 procent, antändes oljan. Tvetydigt. En prest brukade blott helt flygtigt uppläsa kungörelserna. Det hände sålunda en gång att han vid uppläsandet af en efterlysning gjorde det på följande sätt: ,, Albert Krom och Johan Dahl efterlysas, undertecknadt Troil och Hahne, och påminnande sig, att han ej sagt hvarför de förra efterlystes, tillade han: ,,tjufvar och skälmar båda två. En misslyckad enlevering. En äkta man, som vill röfva bort sin egen hustro, är minsann en sällsyntbet och förtjenar verkligen att blifva allm nt känd. Mannen i fråga är en rik irländare, som bor i rärheten af Cork och som gifte sig för ett år sedan. Efter en tids äktenskap ledsnade hans unga fru vid honom och slyttade hem till sina föräldrar i Cork. Irländaren fordrade sin bust:u tillbska, men hon nekade att återvända. En vacker dag for den unga frun ut i vagn med en väninno, för att njuta af den herrliga landtluften, men då bon väl hunnit ett stycke utom steden mötte hon ett annat ekipage, som spärrade vägen för hennes vagn. Några herrar boppade ur det fremmande ekipaget, och en af dem var den unga frung man, irländaren. En af de fremmande herrarne fattade bästarne i tygeln, ett par andra böllo kusken, och irländaren lyftade med våld sin fru ur hennes vagn, för att sätta henne i sin egen. Men händelsen tog nu en otörmodad vändning. Några af den unga fruns vänner kommo ri unde på väg till Cork och dessa togo genast hennes parti. En häftig strid uppstod, den äkta mannen med sina medbjelpare biefvo slagna på flykten, och trätofröet, den unga frun, blef i triumf förd till staden. Musikaliska fiskar. Sedan 1857 uppräknade Johannes Miller, professor vid Berlins universitet, ett antal fiskar, hvilka gifva ljud ifrån sig. I en holländsk tidskrift berättar nu en hr Praeger, som under åren 1560 och 1861 besökt Borneo, följande om dessa tongifvande fiskar: I April 1860 lågo vi med krigsskeppet ,,Madura i mynningen af den största floden på Borneos vestkust. Här hörde vi ganska tydligt bur det nere i floden klingade som musik, ibland sakta, ibland högre, liksom om den snabbt flyttade sig från, stälie till ställe. Denna musik förekommer endast vid mynningen af floden och tonerna klinga melodiskt sköna ur djupet likt sirensånger, ibland starka och kraftiga som orgelstämmor, ibland svaga och ljufva som tonerna från en eolsharpa. Klarast klingar denna undervattensmusik vid uppsjö och höres då till och med af dem som stå på stranden, bäst likväl om man till bälften doppar ned hufvudet i vattnet. Om man lägger örat till sidan på ett jernfartyg, så förstärkas tonerna och klinga likt strängarne på en basfiol. Man kan tydligt urskilja att tonerna komma från olika håll, och