— Lotten Wennbergs fond. Inkomsten af de 3:no till förmån för ,, Lotten Wennbergs sond arrangerade tabionau-soirter uppgår, enligt P. T. meddelad uppgitt, till 5,449 rår, deri inberäknade den kongl. familjens och flera enskilda personers frikostiga bidrag samt öfverbetelningar. Omkostnaderna uppgå till 1,249 rdr, så att en nottobehållning af 4,200 rår kommer fonden till godo. — Allmänna sjukoch begrafningskassan i Stockholm, I A. B. läses: Bland nyttiga och gagnande assoc som finnas i hufvuåstac är decna fö hvi! mt bidrager att lätta tu en allt mer och mer tryckande fattigvår ökade utgifter dess undorhållande. Föreningens ändamål är att bereda obemedlade personer af alla klasser en sparad penning, som af dem kan anlitas vid inträffande sjokdomseller dödsfall, och delal t i denna förening kan vienas at män och dvinnor utan afecende på stånd eller lefnadsvilkor. Det förtroende föreningen förvärfvst, bevisas bäst af dess stora antal delegare, ty efter få års verksamhet räknar den reden öfver 1500. För vinnande af delsktighet deri erfordras att ega god frejd, godt helsotillstånd samt att icke vara öfver 45 år gammal. Vid inträdet betalas en afgift olika för olika ålder. Under 30 år erlägges 2 rdr 50 öre, från och med 30—40 år 5 rdr och från 40 —45 år 7: 50 öre. Efter inträdesafgiften fördelas delegarne i 3:ne åldersklasser, på grund af hvilka sedermera den årliga afgift bestämmes, som hver och en måste erlägga, för att fortfarande blifva delegare af kassan. Denna årsafgift betalas qvartalsvis med 3 rdr 30 öre af första åldersklassen, 3 rdr 60 öre af andra åldersklassen samt 3 rdr 90 öre af tredje äldersklassen. Mot denna afgifts erläggande eger delegare att, då sjukdom inträffar och sådant blifvit styrkt med vederbörligt läkarebetyg, uppbära 8 rdr i veckan uti sjukbjelp under 6 wIneder, hvarefter beloppet minskas till 4 rdr i veckan, som utbetalas intill årets slut, då vidare sjukhjelp uppbör, samt 75 rår till begrafningsbjelp vid delegares dödsfall. Detta är hufvudgrunderra för nämnde förenings verksamhet och bestånd. Genom att i helsans dagar bespara förbemälde rivga qvartalsafgift, ser man sig då sjukdom inträffar räddad från nöd och brist, på samma gång som de hvilka hafva glädjen att pjuta oafbruten helsa och oförminskade arbetskrafter sättas i tillfälle att hjelpa sina i detta fall mindre lyckligt lottade medmenniskor. Under det förflutna året har föreningen i hel bjukbjelp å 8 rdr i veckan utbetalt 12,244 rdr 6 öre, i half sjukhjelp å 4 rår i veckan 1,856 rår eller tillsammans 14,100 rdr 6 öre, sumt till begrafringshjelp efter 27 aflidne delegare å 75 rår 2,025 rdr. 126 nya delegare hafva under nämnde tid vunnit inträde i föreningen, hvars behållning vid sistlidne Januari månads ingång utgjorde 4,670 rår 68 öre. Skomakare A. Rosengren, hvilken hedern tillhör att gamt ha bidragit till denna nyttiga och välgörande associations stiftande och upprätthållande, bar under året lemrat en gåfva al 100 rdr till grundfonden, hvarjemte herr Otto Lundholm gifvit 50 rdr till samma välgörande ändamål. Kassans förvaltning och alla dess angelägenheter ombesörjes af en styrelse bestående af nio personer, och dess räkenskaper grynskas årligen af utsedde revisorer. — Frågan om en allmän ekyddsförening i hufvudstaden. I AÄtonbla-å e 1 det löses: Det gifves så ämnen, så behjertansvärda och förtjenta af deltagande, som försöket och bemö-å dandet att afbjelpa den nöd och brist, med deraf följande moralisk förnedring, som finnesI i all. samhällen. I en stor bufvudstad isynner-l het frauståralltid pauperismen i en så förskräckande gestalt, att den mest storar:ade allmännas. och enskilda välgörenhet knappast förmår förtaga intrycket deraf. Det är hufvudsakligen omsorgen om det uppväxande slägtet af den fattiga befolkningen, l: fom utgör föremål för bättre lottade medmenniskors bekymmer, på semma gån tager kommuner t språk. Att utöfva a och enskild het är en skyldighet i armod fö kar, men vid utöfvande ar de blir hufvudfrågan alltid den sta sättet att kunna verkligt bi tige och behöfvande. Bland de vä den enskilda välgörenheten sö 24 måiF let, utgör bildande ef skyddsföreningar ivom de er serskuda församlingarne en. Att gisva en all-r: mosa kan mången gång för ögonblicket afbjelpa suf de mest trängande behofven, men dermed vinjie nes dock föga, och man bar derföre insett, att g. endast i den mån de enskilda förenade sina gå krafter till ett gemensamt arbete, har någon m verksam bot kunnat finnas mot ett af samhäl-ans lets svåraste onda. På nämnde grud hafva desni sa skyddsföreningar uppstått, och deras bemöis danden hafva burit rik och god frukt. Mon Jikn som man funnit, att den stora allmänna fattigar vården inom de serskilda försemlingarne endast ne kunde fullt motsvara sitt ändamål genom att ve koncentreras och förena sina krafter, likaledes synes min hu hafva insett, att de serskilda Bkyddsföreningarne skulle bättre fylla afsigten j-t: med sin verksamhet genom att förenas till ett Ö: helt under en centralkomite, som med upp-ke märksamhet kunde följa de serskilda skydds-sa komiterpes verksamhet och söka att deri, såhv vidt ske kan, bereda enbev och öfverensstämIm melse. ut Fördelarne af en sålunda koncentrerad verktrå samhet är så uppenbar, att vi med glädje he!salso det ,förslag till stadgar för en allmän skyddsda förening i Stockholnå, som at utsedda komitefö! rade blifvit utarbetadt och vu ligger under våra ögon. I dessa stadgars första paragraf upp if-ägit vis föreningens ändamål vara att omsorgsfullt vic köka vaka deröfver, utt det uppväxande slägtet bå af den sattiga befol gen cj må sakna nödig no och kärleksinll vård och uppfostran samt att delha understöd, som i sådant afseende för fattiga los: baru utgå, komma dem tillgodo. En af de mert ha svåra uppgifter skyddsföreningarne hittills haft stär har kanske varit att vinn litlig kännedom safr on de bjelpbeböfvandes omständigheter och be-cei hof, och den enskilds barmhertigheten her ofta soC blifvit missbrukad, då den fattige under salska si i uppgifter vändt sig till för välgörenbet kändeför personer än i den ena än i den andra försam-hu lingen, hvilka icko alitid varit i tillfälle så noga B pröfva sanningen af de gjorda uppgifterna. ne Denna olägenhet afser den allwänna skydds-Jon föreningen att alhjelpa genom att meddeia sä-oh väl allmänna som enskilda barmhertighetsstif-srei telser somt privata personer erforderliga upp-sej lysvingar så att de, uian frukisn att genom be oriktiga uppgifter blifva vilscledda, må kunna still å ett tillfredsslahaude sätt utofva sin välgörenet. Men icke nog dermed, en vän i nöden, bli I söka finna bäinga den sat-v ger, på hvilkaett godt råd i sorgens och bekymrens dagar är! ett ofta den bästa hjelpen. Och föreningen vill, pe för att äfven på detta sätt gagna sina likar, ge-);ör nom råd och anvisningar samt, så vidt ske kan, il genom beredande af tillfallen till erbetsförtjenst ell underlätta de fattiges bemödanden till sjeyffar-ser sörjning samt, der utväg för dem saknas tt ört gevom eget arbete eller anhörigas biträde er-ge bålla ett nodtorftigt uppehälle, söka genom be-EöEf fint ä betsirrättnin b i n