Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1866, sida 1

Ivarjo ljud, som förrådde det lyckliga landtfolkets verksamhet, trängde till mitt bjerta; ofrivilligt jemförde jag i tankarne deras lott med min, och likasom begåfvad med en högre kraft inträngde mina andeliga blickar i deras hyddor och i deras innersta hemlif. Visserligen sammanflöto då de fredliga bilderna i hvarandra, gent emot min outsägliga smärta; men nu, då jag tänker mig tillbaka till dessa flydda tider och ett under årens lopp förvärfvadt lugn står mig till buds, kan jag skilja dem från hvarandra och ordna dem, om äfven blott åt mig sjelf, till en kär bukett af vemodiga minnen. Jag satt tätt invid de slvende vågorna, men mina ögon riktades mot den andra stranden. Lyckliga menniskor vaknade derborta till en frisk verksamhet, för att styrkta och vederqvickta begifva sig till sina vanliga sysselsättningar. Omkring ljusen, hvilka glimmade likt morgonstjernor, samlades familjomedlemmarne till gemensam morgonbön eller till den enkla frukosten. I do varma stallarne sysslade husfadren och hans äldsta söner för att gifva hästarne och hornboskapen sitt morgon) Se H.-T. N:o 1—42.