sreätia sin patient om slöt då utan ettls att ställa sig till militärbefälhafvarens i Kingston, general O Connors, försogan. Gordon, hans advokat och homme Gaffaires, hr Airy och dr Fiddes begåfvo sig genast i vagn till general O Connor — doktorn i den afsigt att ställa borgen för hr Gordon, ifall denne skulle kallas inför civildomstolen i Kingston. General O Connor emottog Gordon med utsökt artighet, men förklarade, att enär ståndrätt icke var proklamerad i Kingston, hade han ingen rättighet att arrestera honom eller på annat sätt taga befattning med saken. Då de tre herrarne genast insågo riktigheten af denna anmärkning, beslöto de begisva sig till guvernör Eyre, men hade ännu icke lennat generalens förmak, då guvernören sjelf, åtföljd af sin rådgifvare, hr Bowerbank, enstos i Kingston, inrusade i rummet och förklarade Gordon för sin fånge. Gordon upp Jyste, att han begifvit sig till generalen just i ändamål att ställa sig till regeringens förfogan. Han bortfördes derefter under mili täreskort, men ingen af hans vänner hade ens en aflägsen aning derom, att ban skulle blifva släpad från Kingston, der civildomstolens verksamhet ej var afbruten, till Morant Bay, der ståndrätt var proklamerad. Detta skedde otvifvelaktigt i akt och mening att få honom röjd ur vägen utan hinder af de svårigheter och formaliteter, som beledsaga en laga rättegång. En timme efter besöket hos generalen var Gordon ombord å en ångbåt på vög till sistnämnda ställe, der, såsom d:r Fiddes skrifver i sitt bref till Daily News, ,ståndrättens funktioner då utöfvados af bjertans lust och under största munterhet hos domare och bödlar, der man från morgon till dväll dömde, pryglade och hängde så många färgade som man kunde öfverkomma, så att det verkligen såg ut som om helvetets innevånare lemnat sitt rike och kommit upp till jorden för att bevisa sitt hat mot mensklighetenp. Brefskrifvaren fick först efter Gordons afrättnivg veta, att han befannits skyldig, emedan han ej bevistat det ofvannämnda kyrkorådsmötet, och att han begärt få höra doktorn gom vittne — en begäran som ståndrätten och den närvarande guvernören icke brydde sig om att fästa afseende vid. Det var synbarligen på förhand beslutadt, att den man skulle dö, hvars bjerta så ofta visat sig vara för vekt för att se en fattig man misshandlas, utan att protestera, och hvars karakter var för stark, för att genom hotelser låta skrämma sig eller genom lockelser förleda sig från att afstå från sin opposition mot missförhållandena i kolonien. Exguvernören Eyre skildras såsom en man med svag karakter, bekajad med den fixa ide, att han är typen för ,brittisk energi. Det säges, att läsningen af Carlyles och Kingsleys arbeten icke litet bidragit till att i hans temligen inskränkta hufvud inplanta den åsigt, att mannens hela dygd består i den energiska verksamheten, en åsigt, som han tolkat på sitt eget vis och ofta hörts föra på läpparne. Hela hans äregirighet utgick på att blifva ansedd som , energisk man. Den som nödvändigt vill spela S:t Göran finner alltid sin drake, och så kom det, att br Eyre, som vid sin ankomst till Jamaika var en gentleman med fina manr och en viss välvälja i sitt väsen, knappt hunnit insupa sina umgängesvänners bland plantörerna missaktning för och misstroende till den färgade befolkvingen, förrän han, i stället för att blifva en negervän, såsom plantörerna befarade, gjordo negerracen till det föremål, på hvilket denna energi skulle klarligen och ovedersägligen ådagaläggas. Hans regering har varit en kedja af misstag. Iabillande sig handla sjelfständigt, då han beherrskades af onda rädgifvare, ville han framstå såsom den der ensamt skötte allt, och så uppförde han sig, till sin olycka, äfven under blodbadets dagar, då han gick i spetsen för de ursinnigaste förföljarne och, anmärkningsvärdt nog, sökte tillräkna sig såsom en ära ej blott de ogerningar han sjelf anbefallde, utan äfven sädane, som hans underordnade på egen hand utförde, samt tvistade med truppbefälhafvarne om hedern att först hafva anordnat do ,energiska militära åtgärderna till ,ordningens återställande. FRANKRIKE. Såsom genom telegram redan är kändt uttalade i senatens session den 12 dennes, i afseende på Septemberfördraget, senatorerne Segur, Aguesseau, Bonnechose och Gemeau sitt misstroende till italienska regeringen och påyrkade garantier för påfvens verldsliga makt. Bonjean svarade härpå att ,Italien utan tvifvel strängt kommer att bålla detta fördrag, men att det påfliga väldet icke numera eger någon lifskraft. Statsministern Rouher anförde mot det gjorda anfallet, att genom BSeptember-fördraget tvenne skiljda verldsliga suveräniteter förefinnas i Italien; för öfrigt eger ingen rättighet att hysa tvifvel om den italienska regeringens redlighet. Frankrike har förbehållit sig fria händer, men om man nu gåfve tillkänna hvad som härom är beslutadt, så skulle denna frihet lida afbräck; så mycket kan likväl sägas, att franska regeringen fortfarande har för afsigt ett sörlika konungariket Italien med påfven. I lagstiftande församlingens adresskommission råder icke damee endrägt som i senatens. Minst fyra af medlemmarno i förstnämnde kommission äro liberala, och det Är antfår gannalikt att wan InnAm rammie