Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1866, sida 1

Mandanslickan ). nerättelse från Rhen och Missouris slodområde. Af BALDUIN Mö.-ULHAUSEN. (Ofversätiniug af Sigfrid Nyberg) Ofverstelöjtnant on, hvilken ansåg min tystnad som bifall, fortfor: — Som du i gelr såg Johanna, sitter hon, med få afbrott, rel lan sedan månader; hennes krafter aftaga med förfärande bastighet, ock enligt låkarens utsago är hennes siut nära. O, min Gad, de, som meddelade henne de grymma upplysa ingrne, hafva ådragit sig ett förfärligt ansvar! Den veka flickan var ännu för ung, för svag för att kanna bära och erfara den först; äckliga homligheten. Men hvem som än t: den skyldige, icke nöjd med att hafva förgi tat hennes jordiska tillvaro, begagnade har ifven hennes feberoro till att öfvertyga henno att det ålåg henne att försona föräldrarn es synder. Det olyckebringande brefvet I tade hon förstört i sin första förtviflan, men mu mn kan lätt slots till dess innehåll genort he; mes sednere beteende. Då hon nligen i hade öfvervannit sjukdomen så till vida, att hon åter kunde sitta uppe i sin bädd, längtade hon oupphörligt ofter en katholsk, pe est. Min Lisette, du känner henne, troide s ig deri upptäcka en fingervisning sf Gud å ch rådde mig ifrigt att ) Se H.-T. N:o 1—31 j.