Mandanslickan ). Berättelse från Rhen och Missourie slodområde. Af BALDUN MöLLHAUSEN. (Otverzättning af Sifrid Nyberg.) Men min goda stjerna vakade öfver mig, så att jag ej sammanträffade med honom, och sedan vi hade återkommit till vår grotta inställde sig åter öfverläggningen, hvilken tillät mig att noggrannare pröfva förhållanderna och uppgöra en plan för att rädda Johanna ur de grymma fiendernas våld. Följande morgon, straxt efter daggryningen, vandrade den trogne Anton till jägmästaregården. Han hade fått i uppdrag att lemna en liten med blyerts skrifven biljett till öfverstelöjtnanten sjelf. I biljetten stodo följande ord: ,Icke för sin egen skull utan för att rådgöra med er angående er brorsdotters olyckliga tillstånd, önskar en flykting se och tala med er. Badbäraren är säker, endast han känner den förföljdes tillflyktsort. Hvarje försök att af honom få erfara gömstället är fruktlost. Efter två timmar äterkom Anton med svaret. Han hade träffat ofverstelöjtnanten ensam i hans ram och lemnat honom skrifvelsen. Att sluta af den arme gossens ord måtte min biljett hafva verkat som ett åskslag på min förmyndare, ty sedan han häftigt gått fram och tillbaka några gånger i ) Se H.-T. N:o 1—35.