Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1866, sida 4

måtte för sin del lemna sitt godkännande till den af K. M:t med Frankrike uppgjorda handelstraktaten. Hr Falkman åter föreslog följande beslut: ,,att rikets ständer för sin del funnit för godt godkänna och bekräfta den af K. M:t med Frankrike uppgjorda handelstraktaten för så lång tid rikets ständer dertill ega grundlagsenlig rätt. Vice talmannen Muren visade, genom anförde, talande exempel, att den svenska industrien ej kan och ej behöfver skyddas genom några tullar. Bevisade regeringens grundlagsenliga rätt att afsluta ifrågavarande traktater. Hr Stråle ansåg traktaten fördelaktig för oss och yrkade till den ,,ett rent och öppet jar. Hr Ljungberg ansåg, att det ej gåfves någon annan utväg än att bifalla. Hr Henschen instämde med hr Falkman. Hrr Carln, Widell, Ridderstad och Witt förenade sig uti vice talmannens reservation. Hr Rinman trodde, att något tillägg i det af hr Falkman uttalade syfte icke vore behöfligt. Hr Hierta hade önskat, att ständerna kommit i tillfälle att granska traktaten, trodde, att regeringens nedsättning af tullarne vore ett ingrepp i svenska folkets beskattningsrätt, men yttrade sig dock för bifall. Hr Björck bestred på angifne grunder, att traktatens antagande kunde anses såsom något band på en kommande riksdag, samt yrkade bifall till densamma. Äfven hr Lindström förenade sig i v. talmannens reservation. På eftermiddagen yttrade sig hrr Grape, Ödmansson och Zoven för bifall till traktaten utan något slags klander mot regeringen. Hr Sundvallson utmärkte sig genom sin vanliga komiska häftighet i sitt tal mot regeringen och mot traktatens försvarare. Om hr Stråle medgaf han att denne möjligen förstod porslinsfabrikationen, men i afseende på andra fabrikationer ville hr Sundvallson icke medgifva hr Stråle större sakkunskap än andra. Hr Stråle hade egentligen gjort bondtallrikar och annat groft porslin. De granna skyltarne som han ställer ut på expositioner äro bullar som kosta mer än de smaka o. s. v. Synnerlig harm (lindrigast sagdt) väckte det när hr Sundvallson sade: vid en föregående riksdag fanns i borgarståndet en landtbrukare som menade att införselfrihet för landtmannaprodukter icke vore till någon skada för landtbrukaren. Man vet hur det gick för honom. Hur han slutade vet man deremot icke — men det talas om blåsyra. Efter diskussionens slut beslöts med 5! röster mot 11 att till kontraproposition mot bevillningsutskottets förslag skulle antagas handelstraktatens godkännande med ogillande af utskottets yttrande, och i hufvudvoteringen blef det sistnämnda ståndets beslut med 51 röster mot 8. — Urr Sundvallson, Sääf och Falkman samt en ledamot, hvars namn referenten ej kunde uppfatta, reserverade sig mot ståndets beslut. Bondeståndet. Endast Forsbäck och Björkman talade för afslag å traktaten, hufvudsakligen dervid framhållande att densammas tillkomst skulle vara grundlagsstridig. Medin har deremot framställt det förslag, att rikets ständer endast för ett år skulle antaga traktaten. Detta förslag har blifvit understödt af Sandstedt, som, då han sade sig icke kunna hoppas vinna något genom att yrka obetingadt afslag, såg sig nödsakad biträda detta förslag, samt af Svante Bergström, som af två onda ting ville välja det minst onda4, äfvensom af Johannes Andersson och Petter Andersson. Carl Ifvarson, med hvilken några talare förenat sig, har deremot föreslagit antagande af Bevillningsutskottets klandervotum. För ett obetingadt bifall till traktaten, med uteslutande af utskottets klander, talade deremot Carl Anders Larsson, Olof Larsson, Sböldberg från Nerike, Olof Nilsson, Olof Olsson, Sven Hansson, v. talmannen Anders Erikson, Anders Andersson från Skaraborgs län, August Andersson, Matts Persson, Lundqvist, Ola Jönsson, Jonas Andersson från Östergötland m. fl. Per Nilsson i Espö och Rosenberg, som äfven obetingadt biträdde traktaten, framhöllo de fördelar, som med traktaten vinnas samt att regeringen egt full rätt att i denna fråga vidtaga de mått och steg som beslutits. Mot Medins bemedlingsförslag talade särskildt Sköldaerg från Nerike, Carl Ifvarsson, Matts Persson, Jonas Andersson m. fl., hvilka uppmanpade dem som tänkte rösta i enlighet med detsamma att hellre lägga sin röst för ett bestämdt förkastande af traktaten, emedan Medins förslag om det rätt betraktades, icke hade annan mening än traktatens upphäfvande. På eftermiddagen yttrade sig Jan Andersson från St. Kopparbergs län helst önska bifall till utskottets förslag. För Hörnfelts förslag, att bifalla traktaterna med ogillande af att regeringen låtit dem träda i kraft innan de voro af ständerna godkända, talade Erik Ersson från Gefleborgs län, Carl Ifvarsson, Engman från Westernorrlands, J. Rundbäck från Göteborgs län m. fl. Från Medins förslag, att godkänna traktaten endast intill nästa riksdag, afföllo flere som förut instämt deri. För bifall till traktaterna, utan något slags klander eller inskränkning, yttrade sig C. A. Larsson, Jonas Andersson, Matts Persson, Rosenberg, Sven Nilsson, Åke andersson, Svensen, Holmlin, Carlsson från Stockholms län m. fl. Vid slutvotering mellan rent bifall och rent afslag till traktaterna röstade 73 för bifall och 27 för afslag.