angående förmanskap och extra judiciell be strasfningsrätt, hvarest, uti 6 , 2 mom. lit. i så som ordningsmål upptages ,då officer eller un derofficer underlåter att i stadgad ordning gör: anmälan om stället, der han under åtvjutand af tjenstledighet sig uppehåller, samt om de för bållanden i öfrigt honom åligger att rappor tera; dels ock mot föreskriften i Kongl. Möj:t nåd. tjenstgörings-reglemente för Dess armå, 1: delen, 154 S och 6 mom., hvarest stadgas angå ende skyldigheten att uppgifva adress. Till för klaring af eller ursäkt för dessa begångna fe har underlöjtnant Muhl icke kunnat förebär: annat än tillåtelsen af hr landtmarskalken at lemna riksdagsorten. Det är således uppenbar att han missbrukat sin riksdagsmannarätt för at under dess förmenta skydd undandraga sig ålig ganden, hvilka icke i ringaste afseende lade band på eller inskränkte det fria utöfvandet a hans riksdagsmannakall. Jag har icke bestrid underlöjtnant Muhl rättigheten att, så längs riksdagspolletten af honom innehafves, vistas utom riksdagsorten, ehuru jag anser en sådar rättighet, genomförd till dess yttersta konseqvenser, leda till missbruk och icke öfverensstämma med grundlagarnen hvarken bokstaf el. ler anda; men hvad jag bestrider, det är en sådan rättighets begagnande med åsidosättande ar dervid fogade skyldigheter. Genom det anförda, tror jag mig hafva visat, det jag egde laga skäl att ådömma under löjtnant Muhl någon lindrigare extra judiciell bestraffniog, motsvarande de begångna felen, och jag öfvergår nu till berättelse om förloppet vid sjelfva arresteringen. Sedan underlöjtnant Muhl aflägsnat sig från chefs-kansliet, infann sig der divisions-chefen, öfverstelöjtnanten m. m. Mörner, som erhöll befallning att å mina vägnar ådöma underlöjtnant Muhl 5 dagars arrest utan bevalning och utan tjenstgöringsskyldighet, derföre att bemälte underlöjtnant missbrukat sin riksdagsmannarätt i så måtto, att han vistats i Halland utan att hafva derom gjort anmälan och utan att hafva uppgifvit sin adress. Tillika erböll divisionschefen min tillsägelse att, derest underlöjtnant Muhl anmälde att han utan uppskof ville begagna sig af sin rätt som riksdagsman, så skulle straffet icke få sättas i verkställighet, utan dermed dröjag till riksdagens slut, äfvensom att jag i alla händelser afvaktade divisions-chefens rapport härom. Efter någon stund återkom bemälde hr divisions-chef till chefs-kansliet och anmälde: ,,att underlöjtnant NMuhl önskade genast få undergå den ålagda arresten, heldre än att vänta derpå tull dess han återkommit från riksdagen. — En sådan begäran ansåg jag mig icke hafva rätt att afslå, hvarför underlöjtnant Muhls arrest tog sin början. Genom någon missuppfattning af det bestämda straffet, skärptes detsamma med förbud att emottaga besök, hvilken missuppfattning likväl, då jag dagen derpå erhöll kunskap derom, genast genom divisions-chefens försorg rättades. Sedan underlöjtnart Mubl varit tvenne dagar i arrest, aflät han till mig en skrifvelse med anbållan om afbrott i arreststraflet, till dess hans riksdagsmannarätt upphört. Härtill kunde jag icke lemna bifall, deis emedan lag stadgar, att ett påbörjadt straff icke får afbrytas, och dels derföre att underlöjtnant Muhl, enligt den anmälan jag emottagit, sjelf begärt att genaet få undergå de ådömda åtta dagarnes arrest, och att straffet endast på denna grund tagit sin början före riksdagens slut. Då det ligger itidens anda ett bemödande att lossa på disciplinens band och rubba den fasthet, som utgör ett hufvudsakligt vilkor för en armes styrka, ett regementes duglighet, så harjag så mycket mer funnit mig af min pligt manad att vid detta tillfälle, likasom vid alla andra, icke blunda för ett begåänget sjelfsvåld, som beklagligen icke saknat sin uppmuntran; och härmed har jag den iran att till rikets ständers hr justitie-ombudsnan öfverlemna denna min nu afgifna förklaing, samt återställa de remitterade bandlingarne. Göteborg den 5 Februari 1866. Ch. Berg, ofverste och chef för Kongl. Göta Artilleri-regemente. — Meteorologiska observationer, tt nkda nndar Bohynari månad.