till botten. Ett bref från gossen har emellertid nyligen ankommit till hans hemort, och deri berättar Julien om sin räddning. Första timmorne, sedan han blifvit lemnad allena, hade han tillbragt i gråt och klagan, men småningom fepade han mod och hemtade ett ljus, och då han såg att vattnet steg allt mer och mer i skeppet, så tillbragte han natten med att oförtrutet arbeta vid pumpen, då och då låtande Skeppsklockan ljada, för att derigenom möjligen fästa någon förbiseglandes uppmärksamhet. Dagen derpå hissade han nödsignal, och sedan han frukosterat i sällskap med skeppshunden och tre kattor, som funnos om bord, återtog han sitt arbete vid pumpen. Tre dygn tillbragte Julien på vraket, tills han upptäcktes och räddades af ett amerikanskt fartyg, som satte honom i land vid Milford. Nu är Julien på hemvägen till Frankrike tillika med hunden oca kattorna, som han räddat undan döden i hafvet. Fem söner och fem lotter. Från Wien berättas följande historia: Man ser alla eftermiddagar på promenaden en liten blåmålad vagn, och i denna sitta en äldre och en yngre man. För några år sedan dog den äldre mannens hustru och lemnade åt honom fem barn, nemligen fem söner, och fem lotter på olika lotterier. Fyra af dessa lotter hafva utkommit och hvar och en med betydlig vinst. Mannen har härigenom blifvit millionär. Men ödet ville, att hvarje gång, en lott kom ut, dog ett af hans barn. Han hade pu således blott en lott qvar, en lott i Credit Mobilier, och en son. Han sålde denna af fruktan, att den skulle komma ut och han förlora sitt sista barn. Den unge mannen, som dagligen åker med honom, är hans enda, hans sista barn. Den femte lotten lär i dessa dagar hafva utfallit med vinst. Få se nu bara, om mannen också får behålla sin son! Invandringen i Turkiet. Enligt de officiella handlingar, som den nu upplösta kolonisationskomitten har afgifvit till polisministeriet i Konstantinopel, ha, tartarerna deri inbegripna, 1 mill. menniskor invandrat från Kaukasus till Turkiet. 700,000 af dem bo i asiatiska Turkiet och 300,000 i Rumelien och Bulgarien. Smittosamma sjukdomar hafva dödat 300,000 menniskor. Regeringen har utbetalt till invandrarne ett understöd af 10 mill. pjaster. Antiqviteter. Den påfliga regeringen har i Rom låtit efter en ny plan företaga gräfningar i lemningarna efter de gamla kejsarpalatsen i Rom, nemligen den del deraf, som icke hör till de af Napoleon III inköpta Farnesiska trädgårdarna. Man har bakom kyrkan Santa Anastasia funnit åtskilliga rum från kejsartiden och bland flera fragmenter af bildstoder en vacker sådan öfver Britannicus. Till Marseille väntades i dessa dagar en kolossal vas från Amathunt, hvilket konstverk är den enda öfverlefvan af denna stad på Cypern. Vasen skall uppställas i Louvren. Jogthistorla. Från Töreboda förtäljes: 2:ne unga män gingo ut i den lofvärda afsigten att skjuta harar, hvaraf Fredsbergs församling har en ganska rik tillgång, enär det ej finnes några skickliga jägare, som söka utrota dessa menlösa djur. Försedda med en jagthund, hvars rykte såsom sådan blifvit stort bland Nimrods söner, lyckades det dem snart att skjuta några ,jössar. Dermed var allt godt och väl. Men sednare frampå eftermiddagen varseblifver den ene af jägarne ett svart föremål sitta på en qvist straxt vid toppen på en åldrig tall. Troende att det var en tjäder, som der så obemärkt tagit sin hviloplats, smyger han sig långsamt, men tyst fram till den gamla tallen och när han kommit inom skotthåll sigtar han, lägger an och skjuter. Derpå följer ett starkt brakande genom trädens grenar, villbrådet når marken och jagthunden rusar fram under starkt skällande. Jagarne hasta dit och blifva icke litet öfverraskade, då de finna istället för tjädern — en stor svart katt, fasthållande en ekorre mellan tassarne, hvilken han, fastän illa sårad, ogerna ville släppa ifrån sig. Anfallen af hunden, måste han dock släppa sitt rof, för att sätta sig i försvarstillstånd, hvarvid den liflige ekorren, som icke blifvit träffad af något hagel, utan blott fått några lindriga märken efter kattens klor, qvickt kilade uvp i trädet. En förfärlig strid uppstod nu mellan hunden och den särade katten, ty denne sednare var ett stort exemplar af de vildkattor, som någon gång påträffas i våra skogar, och hade icke Jägarne med sina bösskolfvar gifvit katten några hårda slag i hufvudet, är ovisst, hur striden utfalli