Mandanflickan ). Berättelse från Rhen och missouris slodomräde. Af BALDUN NLLHAUSEN. (Ötversättning af Sigfrid Nyberg) — Hvarken för pengar eller goda ord, min gubbe lilla, i dag är Kirmessa, och der den firas kan en lustig gesäll också bli mätt, utan att han behöfver betala eller be derom. Ni kan behålla edra styfrar; kom in och ta er en sväng, och jag ville se de musikanter, som inte ville spela upp för en glad gesäll. — Men, kära herre, jag är trött efter resan, och se på min drägt. — Bah, drägt hit och drägt dit! Ni kommer från städerna der man dansar bättre än På landet, och dansa måste ni; klämmer stöflarne er, så gå på i strumplästen. Se så, framåt! Handtverkare och bönder behöfva inte skämmas för hvarandra eller göra många omständigheter med hvarann. — Jag vill följa med, om ni visar mig en ensam vrå, men dansa kan jag inte, mina fötter äro ömma, och jag förmår knappt hålla mig uppe af trötthet, bad jag ifrigt. Värden skakade misstroget på hufvudet, men i nästa ögonblick upphörde pausen i salen. ,Jauuch-hu-hu-hu! skrek en jodlare så att huset darrade. Nya jodlingar följde, den ena gan w . 90