med russin och korinter rikligt försedda Kirmessmörgåsar. Dot är Kirmessa i dag, jublade de bredaxlade gossarne, i det de beledsagade sina ord med ett förfärligt luftsprång och med klackarne slogo takten mot de dånande golfplankorna. ,Det är Kirmessa i dag, svarade flickorna, då de kände sig fastare omslutna af sina kavaljerers kraftiga armar, och manliga läppar i trängseln flyktigt berörde deras fylliga, pionröda kinder. Till och med de gröna och röda sidenbanden i knapphålen på de unga karlarnes svarta jackor och de med bladguld och blixtrande glasperlor rikt försedda bandrosorna på de upplifvade flickornas böljande barmar tycktes instämma i det glada ropet; och samma ord skrefvo de i dag undantagsvis högt uppskrufvade lampvekarne på det hvitrappade taket, och de klingade hemlighetsfullt från de i långa rader uppställda buteljerna och glasen, då en paus inträdde och armarne utsträcktes eftor dem för att med rödvin nedskölja dammet ur de törstiga struparna. I dag) är Kirmessa! ropade äfven en manlig röst i mitt öra, och tillika träffades min skuldra af ett kraftigt, välment slag, då jag, stödd mot min knölpåk, kastade en blick in i den lifliga danssalen. Ja, det är Kirmessa i dag, upprepade samma röst, och i det jag såg mig om varseblef jag en man, hvilken ej kunde vara någon annan än värdshusvärden, att döma efter hans yttre. — Jag ser det, svarade jag allvarligt, — det är inte heller min afsigt att störa på minsta vis; jag ville bara fråga om jag inte för goda ord och betalning kan få en bit att äta och en vrå för natten, vore det än på böskullen. (Forts.)