ner genom de öppnade fönsterna så tydligt, att barnen på gatan kunde beqvämt dansa efter musikens takt, och att till och med ett danslystet par på flodens andra sida kunde hafva valsat efter de öfver vågorna framträngande tonerna. Ja, det var en munter natt. Fyra lampor med bleckskärmar och dessutom musikanternas talgljus spredo en ovanlig upplysning i den låga salen, och om än tobaksrök förmörkade atmosferen och det upphvirflande dammet äfven bidrog dertill, så glödde de dansandes ansigten icke mindre enthusiastiskt, icke mindre eldiga voro blixtarne, som ljungade ur glada ögon från salens ena ända till den andra samt funno i andra, likaså glada ögon en önskad afledare. I dag är Kirmessa! ljöd det så tydligt från basfiol, klarinett och valdthorn, att sjelfve skolmästaren icke skulle hafva förmått stafva det tydligare. — ,I dag är Kirmessa, lästes tydligt i de fårade ansigtena på farfäderna, hvilka, i nytvättade toppmössor, spritt spångande nya kattunsjackor, svarta knäbyxor, blå ullstrumpor och skor med väldiga spännen, sutto omkring väggarne och rökte gravitetiskt sina söndagseftermiddags masurhufvaden. ,I dag är Kirmessa, glänste det icke mindre tydligt ur mormödrarnes ögon, då far sjelf eller någon ,farbror, vid minnet af sin egen glada ungdomstid, stötte dem betydelsefullt i sidan med armbågen, eller med sin valkiga hand strök dem om hakan eller de infallna kinderna. ,I dag är Kirmessa! lyste det ur de festligt putsade barnens runda ansigten, då de förstulet trängde sig tillsammans i ett hörn för att der, i åsyn af de dansande paren, ostörda förtära sina ofantliga, med tjockt smör bestrukna samt