Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1866, sida 4

Blandade ämnen. En kejserlig bal I Paris. Don bal kejsarparet gaf den 17 Januari var lysande, som alla ester, hvilka det nuvarande hofvet gifver. För len, som ej var nog lycklig att erhålla ett bjudsingskort till festen, har en af de lycklige medlelat en berättelse om balens herrligheter, och objuder kvar och en som vill att i tanken följa honom. Då vi lemna vår vagn, befinna vi oss sjelfva en stor vestibul, uppfylld af en mängd i brokiga livröer klädda betjenter, hvilka der vänta sina herrskapers befaliningar. Om vi ej förut hafva blifvit presenterade för deras msjestäter, så vända vi oss till venster, men i annat fall följa vi den stora massan och stiga uppför den luftiga, rikt dekorerade trappan, som för tillliallet på båda sidor prydes af en linie ståtliga män af IIundramanna-gardet, hvilkas lysande uniformer och glittrande harnesk icke litet bidraga att höja effekten. — Denna gardescorps är bildad af utvalda underofficerare, på hvilkas tillgifvenhet och trohet deras herrskare fullkomligt kan lita. Ilvarje man är med hjertats band fästad vid sin kejsare, och att tillhöra denna kår är en stor utmärkelse och ett säkert löfte om hastig befordran. — Så snart vi uppnått den öfce förstugan aflemna vi våra bjadvingskort till grefven af Bassanos sekreterare, hvarefter vi inträda i den första salongen, som är bestämd för underofficerarne vid de i Paris inqvarterade regementena ech deras familjer. En mindre orkester spelar här till dans, och en särskild sup serveras här, ty gästerna få ej lemna denna selong och blanda sig in i det stora och förnäma fällskapet i de andra rummen. Genom denna hop måste vi tränga osa fram för att nå marskalkarnes sal, derifrån den ypperligaste dansmusik ljuder emot oss, men dansen vill ändå ej komma riktigt i gårg, ty trängseln är för stor, oaktadt betjenter i rödt och guld göra berömvärda ansträngningar för att hålla öppet rum för de dansande. Men scenen är likväl af utmärkt effekt. Den präktigt upplysta selen är uppfylld af skönheter, diamanter, blommor, spetsar och uniformer. Den synen är verkligen värd att se en gång. Märkligast bland gästerna äro de marockanska ambassadörerna i sina vida gulhvita burnuser, som gifva dem ett visst poctiskt utseende, hvilket dock förminskas om man blickar nedåt och får se deras gamla gula tofflor och skäligen orena strumpor. Från dessa ambassadörer låta vi våra blickar falla på den unge fursten af Hohenzollern, öfver hvars hvita uniform hänger en dolma af mörk zobel, som synes vara mera ovanlig än angenäm under en balnatt. Kejsaren i sin generalsuniform ser trött och sömnig ut, och nyss gäspade han helt oförmärkt. Nu tälar han med den blåögda prinsessan af Hohenzollern, hvars klädning af dyrbara Alenconspetsar öfver szurblått undertyg gör en pikant kontrast mot hennes guldfärgade hår. Hopen delar sig i två hälfter, och genom den öppva gången passerar den snillrika österrikiska ambassadrisen, furstinnan Metternich, småleende åt några och sägande infall åt andra. Hon är klädd i en pelsbrämad klädnad af sammet och bär en hårklädsel strålande at diamanter. Furstinnan Korsakows, den vackra ambassadrisens, historia berättas af några närstående personer, och denna historia är värd att lyssna till. Den gomle fursten hade omätliga rikedomar, men lät dem förvaltas af sin intendent, och den värde intendenten skötte dem så att furstens egendomar så småningom öfvergingo i intendentens händer. För att återbekomma familjens egendom gifte fursten sin egen son med intendentens dotter, och detta är just den charmanta furstinnan Korsakow. Nu bildas en annan öppning i hopen. Det är kejsarparet, som begifver sig till underofficerarnes salong, för att helsa på subalternerna och deras familjer. Leende, men med ett outplånligt uttryck af en gnagande smärta, blickar den graciösa kejsarinnan omkring sig. Hon är klädd i en mörk tylldrägt, garnerad meod murgrönsrankor, och på hufvudet bär hon ett diadem af diamanter, öfverst prydt med en fjäril af juveler. Prins Napoleon synes icke till, men derborta se vi prinsessan Mathilda och prinsen af Wärtemberg, han som i spetsen för sitt österrikiska regemente kämpade vid Solferino. Engelska skönheter finnas här många, bland andra marskalkinnan Caurobert (född Macdonald) och fru Miles, den sednare mera drottninglik än den förra, oaktadt bon är klädd i enkel hvit drägt, hvaremot marskalkinnan bär en klädning af silfverskir och en liten kröna af perlor. Vi gå till spelrummen och se der några tiotal åldriga och pensionerade enkor efter Frankrikes store män, och några dussin halfblinda generaler, som spela whist, carik c. Från spelrummen gå vi till serveringssalongen och besvära någon af de hundra lakejerna att servera 038 med champagne, tryffel och alla upptänkliga medel för att uppfriska och återställa våra uttröttade lifsandar. Champagaen serveras ur karaffer, men utan is, och lakejerna som servera förtjena offentligt beröm, ty uppmärksammare tjensteandar kan man aldrig träffa. fir Erenny, direktör för kreditbanken, hade gjort sitt yttersta för att få prins Napoleon att bevista hoffesten, men bangs bemödanden voro fruktlösa, hvarföre ock den präktiga festen måste gå för sig utan prinsens närvaro. En forntida grafkammare har nyligen blifvit upptäckt vid Thuesböl gård i Brörup socken på Jutland, nära gränsen till Slesvig. Kammaren är bildad af gråsten och består af två stenar på östra sidan samt en på vestra och en på hvardera ändan. IIvardera stenen mäter i höjd, längd och bredd omkring 2 till 3 alnar. Stenarne luta något inåt och uppbära en öfverliggande sten af ungefär samma dimensioner.