ben var en cj ovigtig person, en embetsman med en uppsyningabefattning vid kyrkan. IIan innehada förthy undor katolska tiden namn, heh värdighet ,klockringningsförestånortadt till ,,k re, Då fanns serskildt kantor och kör. Men då Lutherska kyrkan ej består sig med så serdeles mycken klockringning, att dertill fordras eller begagnas någon ringniogs-inspektör; så hemställes till hvarje tävkare, om icke benämningen klockare, såsom stridande mot allt sundt förnuft, bör afskaffss. Don tienstemen, man gifver detta namn, är ju sångare vid kyrkan. Hur i all verlden kan ett n helt lands både lärde och olärde i nittonde årundradets upplysta tid kalla kyrkosängaren lockare? Denne är väl icke en ljadande malmlocka? — hen är ju en lefvande sångare! Att oupphörligt örsila etymologien med ett uttryck, som på intet sätt låter försvara sig, — som eleverna i småbarnsskolan fiona dumt, visar likvöjdhet om språkets förbättring. Säväl örat som förståndet kräfver rättelse härntinnan. Ingen tjensteman inom Sveriges område bär ett namp, som så alldeles intet uttrycker hvad han är, som klockaren. Kyrkosångens föreståndare kallas i andra länder kanter, benämndes så under katolska tider och hvilken benämning instinktmessigt äfven begagnas af allmogen inom Sverges flesta provinser, såsom den ock begagnas ganska ofta i offentliga handlingar af både presterskapet och domkapitlen, isynnerbet i Wisby och Lunds stift. Det är således tid att gifvs sångaren i kyrkan sitt rätta namn; ty annars kan hau helt beskedligt afsäga sig den befattving, för bvilken han icke njuter hvarken titel eller lön. Kyrkolagen ålägger honom icke att, i egenskap at klockare, sjunga vid gudstjensten, ehuru detta blifvit en mera allmän praxis under sednare århundraden. Men i städerna finnes fortfarande serskilde kantorer. som förestå den kyrkosäng, församlingen, enligt kyrkohandboken, är skyldig utföra!). Jag vädjar derföre till hvar och en i allmänhe och presterskapet — det upplysta ståndet — isyoncrhet, om icke tiden är inne att verkälla denna, )åungt före detta behöfliga reform Vi lefva i reformernas tid. Filosofis magistrar hafva antagit doktors-titel, adjunkterna masisters-titel (äfven folkskolelärarne hafva på åtskilliga ställen antagit magisters-namn, såsom magistrar — mästare — i sin skola): kapellanerna hafva, utan vågon sorts sanktion, antagit namn af komministrar, för att icke tala om mi. litärer och andre tjenstemän. hvilka förändra sina tjenstenamn fverensstämmelse med etymologlen. Man invänder måhända, att saken ä obetydlis; men den som ej är trogen i det lilla är det icke heller i det större är. Tjenstförrättande och vid K Musikaliska akademien ex6 minerad kyrkokantor.