ruin genom den franska traktaten, hvilken skall försätta en stor mängd af Sverges idogaste befolkning i nöd och bekymmer och möjligen föranleda hela landsdelars ekonomiska ruin. Man kunde bli rädd för mindre vådliga törespeglingar; men lyckligtvis äro de så ofta nörda från detta håll, att de nu förlorat sin I kraft. Erfarenheten — denna goda lärarinna I— har vederlagt spådomarna i så många riktningar, och lärer väl komma att göra det hädanefter. Emellertid kan det möjligen roa läsaren, sädeles dem, som känna något till affärslifI vet, att höra de beräkningar, på hvilka Dagl. Alleh:a grundar dessa hemska profetior. Enligt den franska traktaten drager franskt TI bränvin, vid införseln till Sverge, en, surtaxe, d. v. s. tillsats utöfver tillverkningsskatten inom landet, af ej mindre än 30 öre pr sv. kanna ren alkohol af 100 Å styrka vid 15 grad. värme, hvilken ,,surtaxe minskas med en hundradel för hvarje procent, hvarmed bränvinet, afprofvadt vid samma värmegrad, befinnes understiga 100 ÅAÅ styrka. Enligt Dagl. Alleh:s uppgift — hvilken vi hålla för god — reduceras bränvin här i allmänhet till en normal styrka af 50 proc. alkoholhalt, och blir alltså surtaxen 15 öre, och då tillverkningsskatten utgör 60, blir, i följd häraf, tullen på en kanna franskt bränvin om 50 proc. styrka, infördt på fat, 75 öre. Det tyckes väl, som skulle denna tullsats vara ej blott tillräcklig, utan orimligt hög; men, enligt Dagl. Alleh:a, skola Sverges bränvinsbrännare dermed gå sin ruin till mötes, och detta oaktadt flera af dessa producenter vid landtbruksmötet i Malmö under sistlidne sommar sade sig kunna konkurrera med utlandets bränvinstillverkare, såvida de erhölle restitution af skatten vid export. Orsaken till denna ruin ligger deri, att i Frankrike tillverkas ett slags sämre drufbränvin, som kallas ,mauvais gout (dålig smak) till det billiga priset af 30 å 36 frs pr hectolitre, vid 90 procent styrka. När man beräknar detta bränvin till 35 francs och utför alla omkostnader för dess inköp och hittransport, förtullning m. m., så inträffar det oerhörda: att hela kostnaden för detta bränvin gör I rdr 27 öre pr kanna, eller vid pass 3 öre lägre än nuvarande priset å bränvin på Stockholms börs! Den svenska bränvinstillverkningens ruin är ju alltså gifven. Man kunde förfäras häröfver, derest icke Dagligt Allehanda tydligen visat att denna ruin är gifven i alla fall, äfven utan täflan med det franska bränvinet, då nemligen tidningen, med klara siffror, ådagalagt att den inhemska varan står tillverkaren i 1 rdr 36 öre pr kanna, hvadan han ju redan nu förlorar 6 öre pr kanna. Dagligt Allehanda finner sjelf att härtill måste invändas, ,att man icke kan antaga möjligheten af att producenten så litet aktgifver på sin egen fördel, att han under sådana förhållanden fortfar med tillverkningen?; men tidningen svarar dertill: ,,att beklagligen icke alla producenter föra så pass noggranna räkenskaper, att de känna hvad fabrikatet verkligen kostar; dessutom finnas undantag från regeln, då på vissa ställen bränsle och arbete nästan icke upptagas i något värde, m. m. Regeln blir deck att ,,produktionspriset för närvarande ställer sig i allmänhet lika, om ej högre än försäljningspriset, och är således högre än det pris, hvartill franskt bränvin kan till Sverge importeras. Följderna blifva de ofvan omtalta: ,bekymmer och nöd för en stor mängd af Sverges idogaste befolkning och möjligen hela landsdelars ekonomiska ruin. Det gäller i logiken, att när man bevisat för mycket, så har man bevisat intet; så har ock fallet varit med Dagligt Allehanda. För att kunna bevisa, att franska bränvinet ,,dålig smak kan här säljas billigare än hvartill den inhemska varan kan tillverkas, har tidningen nödgats uppgöra detta sednare tillverkningspris till ej mindre än 6 öre pr kanna öfver det pris, hvartill det svenska bränvinet nu försäljes i marknaden, hvilket naturligtvis måste göra bränvinstillverkningen till en ruinös affär under alla förhållanden. Den skulle då icke vara mycket att hålla på. Men kalkylerna hålla ej streck, hvarken i afseende å det Jranska bränvinets inköp och införsel eller i afs. å det svenska bränvinets tillverkningskostnad. Vi göra dervid blott en enda anmärkning: Dagl. Alleh:a har nemligen, vid sin kalkyl af det franska bränvinet, glömt en liten vigtig post, som heter: köpmansvinst. Tror tidningen, eller tror någon förnuftig menniska, att en köpman utsätter sig för den stora risk, som åtföljer en affär af denna art, när det gäller att inköpa en vara med så fluktuerande priser som bränvin, och att göra det till så ofantliga qvantiteter, att hela Sverges tillverkning skulle dermed omöjliggöras, utan en vinst af säg fem procent? När denna tillägges det af Dagl. Alleh:a kalkylerade priset 1 rdr 27 öre pr kanna, så höjes detta pris till öfver 1 rdr 33 öre och blir dermed 3 öre högre än det nuvarande försäljningspriset för svenskt bränvin. Beräknas köpmansvinsten till 7!; proc., så blir priset å det franska bränvinet 1 rdr 37 öre pr kanna. — All import deraf är alltså, enligt Dagl. Alleh:as egna kalkyler, totalt omöjlig. Men är det verkligen meningen äfven med en skyddstull. att omöjliggöra hvarje import af en vara? Deremot protestera eljest protektionisterna sjelfva; de tillbakavisa sådana satser, lagda i deras mun, såsom gement förtal, ty de önska ej längre tullförbud, och en k.:iUUiui. Imnart Hen In