Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1866, sida 2

A — —n— LA nd han mig en knuff, så att jag tumlade minst fem steg ut i den framför mig liggande gången. Den väg, som jag hade att följa, var endast sparsamt upplyst, ehuru derjemte bred och beqväm. Men i enlighet med min roll låtsade jag som herrskade det ogenomträngligaste mörker i densamma, och som mina fötter stötte mot något hinder vid hvarje steg. Raglande än mot den ena sidan, än mot den andra, men med ögonen spejande under den djupt öfver pannan neddragna mössan, gick jag långsamt framåt. Emedan en lykta brann vid hvarje krökning af gången, så fann jag lätt den för mig så tydligt anvisade kosan, och endast en gång, då jag gick öfver on liten mörk gård, var jag oviss hvilken af de framför mig belägna dörrarne jag skulle välja. Men just här i mörkret var det som den omtalta skildtvakten kom mig till bjeip. I det han med ett hånskratt fattade mig i nacken, stötte karlen mig med sådan kraft mot den rätta dörren, att jag flög igenom den och tumlade mot väggen på andra sidan. — Rakt fram, ropade han till mig, — rakt fram efter näsan. Hahaha, lycka till godt nöje. Har varit oxfösare i min dar. Vänta min gubbe, din käring lagar nog till en god soppa åt dig, bara du hinner hem! (Forts.) ZSechwarzwalderuren. IIsilken utvidgning labrikationen af de öfver hela verlden kända schwarzwalderuren i badiska Schwarzwald nått, kan synas af töljande statistiska uppgifter: Der finnag för närvarande 1,568 mästare och 2,566 biträden, som sysselsätta sig med tillverkning äf detta slags väggur, utom de många qvinnor och barn, som dervid äro bebjelpliga. Årligen utgå inemot 700,000 ur från denna sydvestra vrå af Tyskland.