Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1866, sida 1

vi) vHA. — Hvem har gjort det? mumlade jag för mig sjelf, medan jag oafbrutet fortfor att gå fram och tillbaka i den trånga cellen. — Hvem har gjort det? Hvem har begått detta förfärliga brott? frågade jag mig alltjemt holthogt, då man inbar min knappa middagsmåltid. — Hvem bar gjort det? Den svarte; kanske Bernhard. Akta dig för den svarte, sade jag, då tångvaktaren bar ut den orörda maten. — Akta dig för den svarte; Bernhard var min fiende, min onda ande, hviskade jag med torra läppar, då solen sänkte sig. — Arma Johanna, akta dig för den svarte, suckade jag med min sista kraft, då skymningen började inkräkta mitt fängelse; och derefter nedkastade jag mig på stengollvet samt pressade min brännheta panna mot dörrens tjocka jernplåtar. Jag vet ej hvad som derefter tilldrog sig; först efter en långvarig, svår sjakdom ätervann jag medvetandet i fängelsets sjakrum. En våldsam nervfeber hade fört mig till grafvens rand, men min starka kropp hade i sista ögonblicket undenryckt döden sitt byte. O, om jag då hade dött, huru många qval hade ej då blifvit mig besparade! Men ödet ville det ej. Långsamt och småningom vaknade jag åtor