Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1866, sida 1

Derefter tänkte jag på min förmyndarcs olycksbådande ord: ,Föräldrarnes missgerningar skola straffas på barnen intill tredje och sjerde led, derefter på den svagsintas spådom, för att mildra intrycket af det föregående, men det lyckades mig icke. Jag föreställdo mig den sjukliga rodneden på Johannas kinder, hennes veka kropp, hennes lättrörda sinne, och allt mörkare aningar uppdöko i min själ. J:g kände henne till räckligt för att frukta att ett så hårdt slag skulle helt och hållet undergräfxve hennes helse och föra henne till grafvens rand. Men den lidandeta bägare, som räcktes mig denna dag, bode ännu icko blifvit tömd till hålften. Det dröjde länge innan jog återvann nog styrka att öppna det andra brefvet. Det var äfven från min förmyndare, men skrifvet två månader sednare. Försigtigt uppvek jag det på alla håll; men ingen vänligt tröstande och på samma gång så sorgsen pappersremsa undfoll det. Johanna hade således ej fått tillfälle att tillsända mig några kärleksfulla ord. 4) Ca HW Min 4