lnsändt.) Folkskolan och Folkskolerädet. Under denna rubrik förekommer i N:o 15 af denna tidning en insänd artikel, hvaruti lägg es den lagstiftande församlingen följande förslager på bjertat, såsom synnerligen gagneliga för folkskolan: 1) att skolan skiljes från kyrkan, 2) att pastor ej bör vara sjelfskrifven ordförande i skolrådet, och 3 att skolläraren befrias från religionsundervisningen, hvilken bör uteslutande tillhöra pastor. Hvad resultat vinnes genom dylika resonemanger? Först kallas skolläraren tillika med pastor för andeliga krafter, och sedan föreslås att skolläraren icke bör undervisa i kristendomen. Än föreslås att skolan skiljes från kyrkan, och sedan att pastor blefve den ende religionsläraren i skolan. 1) Hvad menas då med skolans skiljande från kyrkan? Hvilken vinst skulle deraf för skolan uppstå? Då skollärare icke finge och pastor, enligt ins:ns påstående, icke will, så blefve ju helt enkelt vinsten den, att i skolan blef ingen religionsundervisning alls. 2) Blefve skolstadgan bättre efterföljd om en bonde, som tycker att det är nog att kunna hvad far och farfar kunde, eller en f. d. Ladufogde, som i folkskolan vill se endast en landtbruksskola, eller hvilkensomhelst presthatare valdes till ordförande i skolrådet? Vi tro det svårligen. Man kan in vädja till pastorns egen bildning. Månne så till bondens? Man kan vädja till prestens embetsed. Duger detta vapen mot ladufogden? 3) Det kan väl icke nekas att många prester göra intet för skolan och några motarbeta den; men månne detta hjelpes genom att ålägga dem (presterne) att göra mer? Kan icke pastor genom ecklesiustikdepartementet, konsistorium och skolinspektörerne förmås att fullgöra sin redan gifna lagliga skyldighet, så gör han det svårligen derföre att han ålägges att göra mer. Hvartill tjenar det med jemt nya författningar, vore de än så goda, då man icke vakar öfver deras helgd? Den gifna skollagen är god, blott skolinspektören gör sin skyldighet och tillhåller pastor att göra sin. För att lätta kontrollen häröfver för hvem som helst folkskolevän föreslå vi: att i hvarje folkskola funnes en anteckningsbok, hvaruti pastor och skolrådsledamöter antecknade sina namn och datum då de besökte skolan, äfvensom den kunskapsgren, hvaruti de för tillfället undervisat i skolan. Denna bok kunde då af inspektören årligen granskas, då äfven han deruti nedskrefve sitt namn och datum då han besökte folkskolan. Denna bok jemte skollärarens intyg kunde då tjena till ledning för en hvar, som ville utröna om skolrådets sjelfskrifne ordförande gör nin pligt eller icke, samt blifva en skarp sporre för vederbörande. Vi motse en framtid, då (när vissa högvördiga, möjligen något katolskt sinnade, som nu kräfva för mycket undseende både af konsistorium och skolinspektörer, komma ur vägen) skolläraren och hans sjelfskrifne förman pastorn gå hand i hand och arbeta på det uppvexande slägtets kristliga och borgerliga uppfostran. Detta goda förhållande har redan på flera ställen inträdt; men inträder aldrig om skolan skiljes från kyrkan. Man måste ju äfven erkänna att öfver alltj på landet der något blifvit gjordt för skolans lyftning, så har pastor gjort det. Men vi känna intet exempel på att Imogen velat bättre ordna sitt skolväsen och pastor gjort motstånd. Månne sjelfva Göteborgarne kunna beklaga sig häröfver? Folkskolelärare.