Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1866, sida 3

Landsorten. Upsala. Jernvägsförslag. Uhsala-poste för sistl. Lördag berättar: Den for befor drandet af lättade kommunikationer inom vår land så förtjenstfullt verksamme löjtnant San deberg höll i går på aftonen å Stadshotelle för hushällningssällskapets ledamöter ett före drag om lämpligaste riktningen för norrstambanans dragande från Upsala genom norr Upland. De undersökningar hr Sandeber; härför gjort hafva ledt honom till den åsig att jernvägen bör från Upsala gå rakt norru öfver Wattholma till Dannemora, derifrån nordvestlig riktning genom Tierp till Söder fors och derifrån i mera nordlig riktning til Gefle—Dalavägon, hvilken han skulle träff mellan ÄÅsbyggeby och Wahlbo. Från Dan nemora skulle en bibana öfver Österby och Wiggelsbo framgå till Johannisfors vid Öster sjökusten samt från Tierp en öfver Ströms berg till Wessland. — Falun, Poststölden i Dalarne. An gående den i gårdagens blad omtalade stöl den af åtskilliga bref ur Mora-väskan, innehåller stadsfiskalen Malmstedts rapport: Postföraren Max Anders Andersson hördes och berättade, att han omkring kl. 6 på morgonen i Leksands Noret emottagit postväskan af en för honom okänd, gästgifvaren R. A. O. Medåns skjutsgosse, omkring 17 å 18 år gammal, hvilken tillförene aldrig skjutsat posten, derefter Anders Andersson ensam med egen häst genast begifvit sig till sitt hemvist i Holen för att ombyta hästar. I hemmet, der ingen fremmande person sig uppehållit, hade Anders Andersson qvardröjt ungefärligen en qvarts timma och derefter utan ringaste uppehåll begifvit sig till Gagnefs postkontor, dit han anländt kl. 9 f. m. och aflemnade då väskan, hvilken han återbekom kl. 11, då han genast begaf sig till Gagnbro, hvarest han gaf hästen hafrefoder och sjelf förtärde en kopp kaffe. Under den tid af cirka tjugu minuter Anders Andersson innevar vid Ragnbro, ansåg han omöjligt att brottet kunnat föröfvas, enär åkdonet stått utanför fönstret och han städse haft ögonen på detsamma. Under färden från Gagnbro till Falun hade Anders Andersson ej gjort något uppehåll och på tillfrågan förklarade han, det han ej heller under vägen låtit någon åka med sig. Anders Andersson förklarade det han vore fullt öfvertygad derom, att ingen kunnat åtkomma väskan sedan han emottagit den af Melöns skjutsgosse, utan förmenade att brottet blifvit begånget innan posten ankommit till Leksands Noret, ehuru detta ej observerats å postkontoret i Gagnef, och hr majoren Hjärne ansåg detta ej heller omöjligt, enär påsarne, churu uppbrutna, voro åter omlindade med segelgarnet och skåran å väskan befanns i sjelfva sidovecket af densamma. — Kalmar. Lönnbränneri. Från kronolänsman C. A. Forssell har till K. M:ts befhde ingått rapport om ett anträffadt smygbränneri, med ledning af hvilken rapport tidn. Kalmar berättar följande: Sedan Forssell fått anledning till misstanka att oloflig bränvinstillverkning förehades å Lybäcksholms ägor, vid gränsen mot Blekinge län, företog han med biträden undersökning härom natten emellan den 11 och 12 nästl. December. På en liten holme, nom dels begränsas af en å och dels af kärr eller s. k. mader, anträffades spår efter ett under bar himmel anbragdt bränneri, som kort förut blifvit bortpraktiseradt. Två kar och en tunna potäter funnos dock qvar. Det blef upplyst att arbetarne P. Nilsson, Måns Åkesson och Lars Andersson från Ledja i Rödeby socken varit sysselsatte med arbete vid bränneriet. Natten till den 31 i samma månad begaf si Forssell af ny anledning till samma ställe. D. han kommit helt nära, märkte han att signaler gåfvos, och oaktadt all skyndsamhet, men hvilken dock hindrades af den svåra vägen, kunde ingen af smygbrännarne vid framkomsten anträffas, hvaremot eld och en del redskap förefanns, utom sjelfva pannan, som synbarligen nyss förut blifvit utbruten och bortförd. Efter en stunds förlopp kom från Blekingssidan en person ende i en eka och styrande kurs mot ,Ly hetens öt, 3 en, som tydlige ne kisonl sent omsi se de kå ch ville buls öfver hufvud vände om, men — försent. Han greps af Forssells manskap och befanus vara ofvanbemälde P. Nilsson från Ledja. Sedan det blifvit dager och lokalen närmare kunde undersökas, anträffades en del bränneriinventarier af ringa värde — utom för fabrikanterna.