Mven Stårsråuer Laverskrale Bågos VU nafgå ur konseljen. Då han dit inträdde a sågs han hysa mera konservativa åsigter som kunde anses förenliga med det af k nung Carl XV hyllade, mera frisinnade s stem. Under tiden hafvakdock hans omutlig Årättrådighet, flärdlöshet, sakkunskap och hi rit prägeln och han har ej eftersträfvat a framstå såsom politisk stridsman. Hans bor gång skulle nu betraktas såsom en bekl vore förvissad om att han erhållit en värdi efterträdare. Ej ens ryktet har kunnat säg om statsrådet Lagerstråle ämnar återgå ti den domsaga, som ännu står honom öpper Det vore ett romerskt drag och ett vacker föredöme, om också en högre administrati plats skulle bereda ett större fält för stats rädet L:s moguado och rika erfarenhet p detta områdo. Man har tillförene betrakta presidentstolar och landshöfdingebefattninga såsom reträtter för statsrådets ledamöter men det hör till den närvarande regeringen förtjenster, att ej hafva följt denna regel Utan tvisvel finnas statsråd, som till stort all mänt gagn kunna öfvertaga en landshöfding: förrättningar — det har erfarenheten visa — men i allmänhet måste man antaga at dessa befattningar kräfva yngre män, med större bandlingskraft. Nu säges det ock att h. exc. grefve Man derström beslutat icke förblifva på sin plats, derest ständerna antaga det af bevillningsutskottet tillstyrkta motiverade yttrande rö. rande den franska traktaten. Ehuru öfvertygade att detta absurda yttrande blifver af ständerna förkastadt, och ehuru likaså konstitutionellt sinnade som trots någon, hafva vi med någon förandran emottagit detta rykte. Den närvarande representationen är intet sannt uttryck af landets mening — derföre är den ju också nu utdömd — och då inse vi ej att en konungens rådgifvare bör lägga sig dess votum alltför nära på sinnet; åtminstone böra adelns och presteständets beslut vara honom ganska likgiltiga. Det synes oss ock att grefve M. bör kunna hädanefter med större lugn än förr sköta sin utrikesportfölj. Har föreligga inga förvecklingar, som kunna vara för Sverge bekymmersamma, och grefve M. skulle kunna, stödd på den nya riksdagen, vidtaga de reformer irom vår utländska representation, som utan tvifvel äro af behofvet högligen påkallade. Ingen känner bättre än han huru litet bovändt det är med dessa våra dyrbara beskickningar och huru mycket värdigare det för oss vore att vara i utlandet representerade af män med lägre rang, men större praktisk duglighet. Utan tvifvel har grefve M. mången gång med grämelse iakttagit hurn litet våra ministrar och legationssekreterare förmått att uppehålla sitt lands anseende inför utlandets allmänna opinion, huru de låtit falska rykten om vår ekonoska ställning spridas utan vederläggning, ja huru de låtit verkliga ammsagor rörande vårt statsskick passera obehindradt genom den utländska pressen. Då man naturligtvis ej kan antaga, att denna försumlighet beror på bristande patrioism, så måste orsaken ligga i brist på sakkånnedom. Och denna är lätt förklarlig, ty våra förnäma funktionärer vid de utländska Deskickningarne hafva icke ansett sådana ämven, som röra vår ekonomi m. m., ligga inom itt område. Allt detta är helt visst grefve M. den förte att inse och hans satiriska lynne har annolikt mer än en gång deri funnit anledling till spetsigt skämt; men han skall hälanofter erhålla stöd och kraft att göra en vättre anda och ordning gällande. Ju trygare de förenede rikena befinna sig i fråga m statsskick och ekonomisk förkofran; ju nindro vi känna oss manade att inblanda ss i andra staters angelägenheter och ju nindre vi behöfva deras goda råd och tjenter, då vi kunna sköta oss sjelfva — desto ättare kunna vi umbära denna representation ill uppehållande af vår , värdighet, hvargenom små stater ofta göra sig till föremål ör skämt. Det skullo alltså vara en stor förlust om refve Manderström, som känner så i grund zuropas politik och dess ledande personligeter, afträdde från den plats, som han så inge, med konungens bifall och till landets agn, beklädt. Man talar ock om efterträdarne till de fgående regeringsledamöterna och synes vilja — att dömma af ett bref till Snällposten i Ialmö — hafva utspridt att konseljen skulle ompletteras utan det besegrade adels-lägret, land desse ,trofaste 293. Detta vore dock äl något tidigt, äfven om man kunde anse wjligt att män, som förebådat rikets underång i och med den nya statsförfattningens ntogande, skulle vara hugade att redan ställa g vid statsskeppets roder. Det lärer väl i rsta rummet tillhöra vännerna af den nya -dningen att söka leda densamma på den ckliga bana, der vi äro kailade att framgå. — — Staden och Länet. Å Nya Teatern uppträdde i går afton r sista gången artisterna från Kongl. Tearns balett uti icke mindre än 10 olika insnummer, samtliga emottagna med det sligaste besall af den fullsatta salongen. fter hvaria corekjlat nunmmer framronades Oc — —— —