Mandanslickan ). Berät:else från Rhen och Missouris flodområde. Af BALDUN MÖLLHAUSEN. (ofversättning af Sigfrid Nyberg) Mot norr och nordost fördunklade blixtrande molnmassor ännu synranden; doft rullade äskan på afstånd likasom knotande öfver att nödgas följa den strängt betecknade kosan, medan en underbart skön, dubbel regnbåge bildade den skenbara portal genom hvilken åskvädret hade aflägsnat sig. Men luftrymden hade blifvit rensad; ett uppfriskande luftdrag blåste mellan bergen, träd, gräs och blommor prunkade i sin saftigaste grönska, och högt uppe i den soliga ethern jublade de tacksamma lärkorna så innerligt, så bjertligt, att man frestades instämma i deras glada melodier. 0, det var en hänryckande vandring uppför berget! Med vallust inandades jag den friska, doftande luften, och likasom berusad af så mycket skönt, lät jag mina blickar sväfva omkring synranden. I väldiga krökningar fullföljde den majostätiska Rhenfloden sin tusenåriga bana mot norden och försvann vid horizonten, der det vördnadsvärda gamla Kölns tornspiror frambröto ur åskmolnen. Skogbeväxta kullar, här krönta af ett gammaldags kapell, der smyc) Se H.-T. N:o 1—22.