Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1866, sida 1

som bildade bergstoppen, och vid hvars öfra inda ett pappersblad fladdrade för aftonvinlen likt en fana. — Papperet måsto hafva blifvit sästadt här efter regnets upphörande, tänkte jag i det jag nalkades och lossade det från käppen. En blick visade mig att jag ej misstog mig, ty jag urskiljde genast mitt i chiffer skrifna namn, till hvilket några med blyerts skrifna rader voro fogade. ,Var oss välkommen såsom broder och stridskamrat. Forsigtigheten bjuder oss att ej möta dig ansigte mot ansigte förrän du bekräftat med en helig ed, att du är fast besluten att inträda i vår krets och ej ångrar ditt beslut. Ännu är det tid att vända om; vi vandra på farliga vägar; pröfva dig derföre, och om du känner det minsta tvifvel, så må detta tvifvel blifva en måttstock för ditt blifvande handlingssatt. Vänd om; glöm hvad du har erfarit, bringa denna skrift tillbaka der du har funnit den och försök ej att lära känna någon af oss; det skulle vara fåfäng möda. Men om du är beredd att nedlägga ditt lif på fäderneslandets altare, så sönderbryt käppen mot ditt knä till bevis att du brutit med alla andra betänkligheter och upplyft din hand, hvarvid du tager Gud till vittne af din vilja och ditt löste. Detta var innehållet af skrifvelsen. Jag genomläste den ännu en gång, men ehuru jag redan kände innebållet, riktade jag ännu mina blickar på detsamma likasom läste jag alltjemt. Jag anade att pröfvande blickar betraktade mig, och jag blygdes att för dem uppenbara tviflen i mitt inre. Vid den meningen att jag måste bryta med alla andra betänk