Danmark. En insändare i Fedrelandet berättar, att han vid läsandet af notisen om baron Otto Plessens sannolika bortgång från gesandtposten 1 Petersburg erinrat sig följande faktum: I December stod en annons i Berl. Tid., hvari det erbjöds en ung man, som var danska språket fullt mäktig Och hade last att uppehålla sig de första månadorna af 1866 i Tyskland, en fördelaktig plats. En ung man anmälte sig. En kommissionär infann sig hos honom och nästa dag afslöts ett kontrakt, enligt hvilket han skulle infinna sig i Baden-Baden före den 5 Jan. och hänvända sig till baron Plessen, hos hvilken ban skulle stanna i 4 månnder för att lära honom — danska. Huruvida nu denne Plessen är densamme som är gesandt i Petersburg vet icke insändaren; men då af de 4 bröderne Plessen den äldste, som är i Stockholm, och den andre, som är den bekante Carl Scheel-Plessen, icke behöfva undervisning i danska, emedan de kunna den mycket bra, och den fjerde, Hugo Plessen, som är preussisk amtman i Gottorp, åtminstone för närvarande icke behöfver detta språk, så synes det vara troligt, att det måste vara den 3:dje brodera, gesandten i Petersburg, hvilken, som bekant är, aldrig kunnat danska, som alltid skrifvit och talat franska och tyska, men som nu plötsligt beslatat att reparera sin försummelse. Frågan blir då, hvad det hor att betyda att baron Otto Plessen anstränger sig för att lära danska i det ögonblick han tar afsked som dansk diplomat. Skulle han vara utsedd till något stort i Danmark? Otänkbart är det visserligen icke. — Enligt ,Dagbl. har justitierådet Klein i Tisdags, såsom vittne i den af kmh. Helzen mot redaktör Bille inledda rättegången, afgifvit sin förklaring i form af en skriftlig, till protokollet lagd, baedigad förklaring, hvilken isynnerhet framhåller, att man, enligt kopist Hansens utsago till vittnet (Klein), begärt af honom, att han skulle åt Helzen öfverlemna åtskilliga bref från namnsifna personer i Köpenhamn mot dessas vett och vilja, och att Molzen såsom skäl härför uppgifvit, att det isynnerbet låg ministern om bjertat att kunna ,krossa geheimeråd Hall och redaktör Bille. — Samfundet för den Danska litteraturens befrämjande har fattat det prisvärda beslatet att hädanefter tid efter annan uppgifva ämnen för litteraturhistoriska afhandlingar och honorera de arbeten, som komma att inlemnas samt anses värdiga att utgifvas af sällskapet.