SEIAEHALMdLQ ämnen. Londons dimma. En finsk bretskrifvare till Helsingf. Dagblad berättar härom: Ingenting kan förliknas vid denna dimma, denna äkta och veritabla ,, London fog, då den någon gång på senhösten, eller ock i Mars eller April infioner sig i sin amplissima forma för att under loppet af ett par tre dygn med ens insvepa hela den ofantliga staden, med allt hvad deruti är, i ett kaotiskt dunkel. Till färgen gulgrå, stundom till och med stötande i brunt, är denna dimma så tjock, att man tycker sig kunna gripa den med handen och nästan kunde äta den med sked, om så erfordrades. Under sådana dagar brinner gasen från morgon till afton på gator och torg, och ändå är det stundom omöjligt att från ena sidan af gatan varsebli den motsatta husraden. Vagnar och omnibusar färdas fram m och man åker endast fot för fot. i hålla icke ens mer den vanlig: bocken, utan leda sjelfva sina hästar vid tygel detta är den enda säkra utväg att icke taga miste om kosan och att lyckligt kunna passera de förbitaran Det märkliga är att denna dimma vanligtvis uppträder så hastigt, så oförmodadt och utan alla föregående indicier, att derigenom nog ofta en icke ringa villervalla uppstår, så inomhus som ute i staden, i den allmänna rörelsen. På mulen morgon följer herrlig dag, så påstår man vanligtvis i Finland, men i London kan man med än större skäl omvända denna sats, ty ofta händer det efter en jemförelsevis klar och behaglig morgon att staden redan vid middagstiden höljt sig i en töckenskrud af den mest otrefliga vadmalsfärg. Jag glömmer aldrig ett tillfälle i British Museum, då ett dylikt atmosferiskt inpromptu plötsligen försatte ett antal af närmare 300 personer i icke ringa förlägenhet. Det var en förmiddag i Mars månad 1863; det stora läsrummet var som vanligt uppfyldt af vetgiriga besökande af begge könen, on år satt på sitt håll fördjupad i sitt för tillfället utvalda bokförråd. Plötsligt utbredde sig en skymning i salen; man såg sig omkring och mötte öfverallt endast blickar af förvåning; man tittade slutligen upp mot den stora höghvälfda glaskupolen, som ännu för några minuter tillbaka nedsändt floder af ljus, men nu såg ut som hade den plötsligt blifvit öfvertackt med segelduk. Innan kort rådde i det ljusa, luftiga rummet ett veritabelt halfmörker, som icke mera tillät att urskilja en bokstaf från en annan. Hvar och en lemnade sin plats, och likasom genom en tyst öfverenskommelse strömmede alla till den cirkelrunda utläningsdisken i salens midt, alldeles på samma sätt som man ser en fårabjord vid ett annalkande oväder skocka sig tillsammans och söka skydd uuder ett och samma träd. Den tystnad som hittills var rådande gaf småningom vika för lifliga resonnementer på alla håll, hvarunder många serskilda europeiska tungomål gjorde sig hörda; på många anleten lästes derunder en synbar oro öfver det oväntade fenomenet. It is nolklug, it is the London fog! — ,,Det betyder ingenting, det är Londons vanliga dimma! försäkrade emellertid en af vaktmästarne och tillade med ett småleende att alltsammans nog skulle vara förbi om några minuter. Och länge dröjde det icke heller, förrän det åter begynte ljusna i salen: den gråa sogelduken var såsom bortstruken från glaskupolen deruppe; alla anleten ljusnade i samma proportion, och en hvar återvände till sin plats och återtog sina arbeten, nöjd och belåten öfver att för så godt köp återfå sin förmiddag, som han redan trott vara prisgifven åt alla mörksens makter — åt the London fog. En förstenad flicka. (Meddeladt Dagens Nyh:r). Med avledning af en korresponqdensartikel uti Nya Dagligt Alleh:a för några dagar sedan om en p,företenad prest, som finnes i norra Finland, vill no underrätta att han sett något dylikt uti Jähts kyrka i Kronobergs län. Detta exemplar är kroppen af en flicka om 18 2 20 år, som vid omgräfoing af kyrkogården blifvit funnen. Den är mörkbrun till färgen och bibehållen skadad. Till och med näsan finnes, me en äro affallna. Vid knackning kroppen gifver den ihåligt jud. Om den är balsamerad eller förstenad vet us:n icke, men tror det förra. Den förvaras mder golfvet uti sakri är inlagd i ea målad likkista, som lingen låtit göra. vör några år sodan, då i såg den, hade den n svart mössa på hufvudet, som blifvit funnen )å samma gång, och var öfverholjd med ett akan, gisvet af en församlingsbo: för ölrigt iaken. En sägen förmenar det vara liket af en fröken Ikestubbe. M-n. Är det skämt eller allvar? Vietor Hugos sednaste roman. ,Les Traailleurs de la mer, är redan färdigtryckt i Bröässel. Arbetet utgöres af tre volymer, för wvilka förläggaren, hr Lacroix, betalt 40, 00 frs volymen. Victor Iugo har skrifvit hela romaed på 2 år och således förtjenat 60,000 francs om året. (1 Prnnet