Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1866, sida 2

väckas hos mig. Deremot föresatte jag mig att vid lägligt tillfällo fråga Bornhard, om han någonsin hade sammanträffat med den vansinniga. — Jeg skall vara på min vakt mot den svarte! ropade jag leende, hvarefter jag hastigt klättrade ut ur stenbrottet och tog kosan uppåt på den ronspolado vägen. Hela trakten skimrade nu åter i det mest elbusande solsken; blott enstaka, genomskinliga moln sväfvade fram i det klarnade himlahvalfvet och nedsände tåta skurar af blixtrande droppar, likt perlor och diamanter ur ett punighetshorn, diver den vederqvickta jorden.