skaffa oss nödiga frommande kapitaler för fruktbärande, allmänt gagneliga företag. Det vore åtminstone i vär tanke alltför illa, om man nu afbröto fullbordandet af våra jernvägsarbeten, hvilka redan verkat välsignelserikt icke minst genom spridningen i flera landsändar af de kapitaler, som derigerom indragits i landet. Det är oss ett nöjo att återgifva efterföljande sanna och slående framställning i Stockholms Dagblad, innehållande en väl förtjent erinran till do herrar, som talat så stora ord om ,en stark konungamakt, men som nu ej tveka att kompromettera samma konungamakt, i fråga om den franska traktaten. Dagbladet yttrar: ,Som hvar och en lätt erinrar sig från dessa dagar, var det hufvudsakligen ett skäl mot det då hvilande representationsförslagots antagande, som inom de två första stånden ständigt framkastades och, bekämpadt, åter under nya former framkom — farhågan för en svag konungamakt. Af en och annan talare framhöllos de faror, som förslaget härutinnan innebure, så talangsullt, att man med lifligaste intresse måste följa hans bevisning och mer än en gång ställa don frågan till sig sjelf: är verkligen konungamakten, som vi svenskar älska att so stark och kraftfull, genom förslagets antagande hotad? Efter att hafva återkallat i minnet denna episod från ,de fem dsgarno, vilja vi kasta en blick på samma slagfält, sådant detta i närvarande stund företer sig, och der de stridande, nu i frågan om do med Frankrike afslutade handelsoch sjöfärtstraktaterna, om ock något olika grupperade, dock med föga minskad häftighet snart komma att uppträda emot hvarandra. Vi vilja då helt enkelt framställa några fakta, som belysa icke mindre interossanta företeelser, än dem, vi bevittnade under de ödesdigra Decemberdagarne. Med olika åsigter i tullagstistning ämna vi ej nu sysselsätta oss. För att gilla eller ogilla ett fait accompli behöfver man icke några vidlyftiga resonnementer, och vi gå derföre temligen rakt på frågan. Vi böra då till en början erinra oss: att . frågan om ett handelsoch sjöfartsfördrag mellan Sverge och Frankrike vid flera tillfällon under ett helt århundrade varit bragt å bane; att den således svårligen kan anses som en nyhet, den der kommit öfver oss helt oförberedde; samt att rikets ständer sjelfva vid sistlidne riksdag, i skrifvelso af den 23 November 1863 angående beräkningen af statsverkets inkomster för då ingående statsregleringsperiod, förutsatt asfslutandet af en handels-och sjöfartstraktat med Frankrike och en deraf söranledd minskning i tullinkomsterna, hvilka derföre ock af ständerna nedsattes från det i kgl. propositionen beräknade beloppet af 14 mill. till 13 1, mill. Detta i afseendo på frågan, huruvida en traktat med Frankrike borde afslutas eller icke. Låtom oss nu se till, om regeringen åsidosatt eller missvårdat landets fördelar vid denna traktats afslutande. Regeringen har öfver frågan hört en komitö, som i ett sakrikt utlåtande utvecklat de grunder, på hvilka ett handelsfördrag kunde byggas utan att menligt inverka på vår inhemska industri. Denna komitt rådförde sig med mera framstående näringsidkare i de grenar, hvilka mest hade att bafara en betydligare minskning i ,skyddet. Den kunde derföre stödja sig på näringsidkarnes eget medgifvande om det föreslagna nedsatta skyddets tillräcklighet. Regeringon har vidare, efter bekämpandet af icke ringa svårigheter, lyckats bringa till siånd ett handelsoch sjöfartsförårag, genom hvilket Frankriko åt Sverge gjort fullt ut så s-ora, om icke större medgifvanden, än det gjort någon annan stat, som med Frankrike afslutst dylika fördrag, t. ox. Eogland, Belgion, Preusson, Tyska tullföreningen, Italien och Schweitz. Detta angående regeringens åtgöranden i donna fråga. Fördraget är afslutadt och ralificeradt samt har nära nog ett år varit tillämpadt. Det är vidaro, i hvad det rörer Norge, af norska storthinget godkändt. Huradant är na förhållandet hos oss? Inom bevillnings-utskottet har frågans behandling blifvit afslutad, dock först efter många och heta strider. Äro de i tidningarno meddelade uppgifterna på dem, som derunder kämpat för eller emot traktatens antagande, riktiga, så siana vi, att af de ofrälse stånden, hvilka icke braskat med storståtliga tal om konungamaktens nödvändiga styrka, alla talare, som inom utskottet uppträdt, uttalat sig för traktaten, under det att dennas motståndaro äro att söka bland de båda första ståndens medlemmar, hvilka framhållit alla möjliga och snart sagdt omöjliga skäl för att få traktaten ogillad. Det tyckes, som hade man alldeles inom dessa stånd glömt bort de vackra talen om nödvändigheten at den starka konungamakten, ty detta skäl kan väl nu ej gerna frambäras för ogillande af ett, på grund uf rikets ständers egen, åtminstone indirekta, önskan, uppgjordt och af konungen afslutadt fördrag med en främmande makt. Beklagligtvis, eller lyckligtvis om man så vill, synes motståndet i denna fråga hufvudsakligen komma från dem, som numera höra till oppositionen quand måme. Vi vilja hos dem endast i välvillig bågkomst återkalla en högsinnad reservants i represontationsfrågan fosterländska ord, att när fosterlandets ära — — — —V— — OM — — — Nn BA — 2 — MA 2 md ( 2pn te — — — 2— ba — O MM — 2— MR EO — —— ct PR — VA Do 8 — C O DM