Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1866, sida 2

ille oroliga hufvuden, under förevänning att n åskynda regeringens frisinnade gång, hindra b en i sitt fortskridande, i det de ville beröfva fi egeringen hvarje kraft och hvarje initiativ. )e hafva misstydt ett af mig begagnadt utryck af kejsar Napoleon I, och förvexla obetändighet med framåtskridande. Då den förte kejsaren bekräftade nödvändigheten af let ständiga sullkomnandet af de menskliga nrättningarne, ville han säga, att de enda varaktiga förändringar voro de, hvilka följde iden åt i förbättrandet af den offentliga sedigheten. Dessa förbättringar äro resultater ef passionernas kufvande, men icke i otid istadkomna förändringar i vår stats grundsatser. IIvilken fördel kan det i verkligheten åstadkomma att i morgon på nytt upptaga hvad man i går förkastade? Den af folket antagna författningen af år 1852 har grundlagt ett förnuftigt och verkligen på en rättvis jemnvigt mellan de särskilda statsmakterna afrägdt system, hvilket är lika långt aflägset från de begge yttersta gränzerna. Med en kammare, som har ministrarnes öden i sina händer, är den exekutiva makten utan autoritet och följdriktighet. Den är utan kontroll, om den valda kammaren icke är oberoende och i besittning af lagliga prerogativer. Våra konstitutionella former, hvilka hafva en viss likhet med Förenta Staternas, äro icke bristfälliga derför, att de icke likna Englands. Hvarje folk måste hafva iustitutioner, hvilka motsvara dess anda och traditioner. Visserligon har hvarje regering sina fel, men om jag kastar en blick på det förflutna, så önskar jag mig lycka att efter förloppet af 14 år se Frankrike aktadt utom sig, i det inre lugnt, utan politiska fångar i sina fängelser och utan landsförvista utom sina gränser. .Har man icke sedan 80 år diskuterat nog många regeringstheorier? Är det icko för närvarande ojemförligt nyttigare, att uppsöka praktiska medel för förbättrande af folkets moraliska och materiella öde? Må vi framförallt sträfva efter att lemna upplysning om de sunda nationalekonomiska läror, hvilka ingifva kärlek åt det goda och de religiösa grundsatserna; må vi genom aflärsfriheten lösa den svåra uppgiften om en rättvis fördelning af den produktiva kraften samt bemöda oss att förbättra landtmannens och arbetarens tillstånd. ,Om alla med politiska rättigheter försedda fransmän genom uppfostran blifva upplysta, så skola de utan möda erkänna sanningen samt icke låta förleda sig af bedrägliga theorier. Om alla de, hvilka nu endast lefva för dagen, lära känna de fördelar, som ett ständigt arbeto förer med sig, då skola de blilva ett fast stöd för samhället, hvilket åter skall blifva dem en borgen tör välmåga och personligt skydd. Slutligen om alla från barndomen upptaga inom sig alla trons och moralens grundsatser, hvilka höja menniskan i hennes egna ögon, då skola de erkänna att öfver den monskliga intelligensen, öfver vetenskapernas sträfvanden, öfver förnuftet råder en än högro vilja, hvilken leder så väl den enskildes som folkens öden. STORBRITTANIEN. I en engelsk tidning finner man följande uppgifter rörande några brittiska kabinettsledamdters ålder: Hr Goschen, som nyligen ur köpmansståndet inträdt i ministeren, är den yngste och 34 år gammal; lord Grey and Ripon är 38, hertigen af Argyle 42, lord Granville 50, hr Cardwell 52, br Gladstone 56, hr Milner Gibson 58 år gammal. I det härnäst sammanträdande parlamentet fionas 40 ledamöter under 30 år. Den yngsto af dem är 21 år gammal; tre äro 22 år, en 23, två 24, nio 25, de öfrige af dessa 40 unge lagstiftare mellan 26 och 29 år. Den äldste ledamoten af underhuset är hr Verner, 83 år gammal, och dernäst hr Bar now, 81 år. Dagens post. AMERIKA. Kaparen ,,Alabamas beryktade chef, kaptonen Semmes, som vågat sig öfver från England till Amerika och der genast efter landstigningen blef häktad, står nu inför domstol; trettio kofferdikaptener, hvilkas fartyg blifvit af Semmes förstörda, hafva inkallats som vittnen. På det förut omtalade stora meeting i Newyork, vid hvilket general Rosecrans var ordförande, uppträdde, jemte chileniske gesandten, flera kongressledamöter som talare, och mötet antog enhälligt som sin åsigt, att Förenta Staterna, af Försynen kallade att upprätta, skydda och utbreda republikanska institutioner, böra värna alla syssterrepubliker mot angrepp af monarkiska sstater, samt att Moncoe-doktrinen, som uniqonens regering och tolk högtidligt förklarat sig bekänna, ålägger dem ett sådant beskydd såsom en pligt, hvilken det vore fegt och vanhederligt att försumma. Kongressens beslut att garnisonerna i syd