Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1866, sida 2

och med en egendomlig spänning, som fullkomligt motsvarade mina fantastiska ungdomsdrömmar, lyssnade jag. , Blixtar hväsa, åskan braker, Ifrån himlen strömmar regn; Ensam jag på berget vakar Öfverlemnad åt Guds hägn, sjöng den osynliga vandrerskan den sjelfdiktade versen på en vild, troligen af henne komponerad melodi, hvarefter hon åter tystnade en stund. Ehuru jag redan flera gånger hade mött den olyckliga Briässelbach under mina utflygter, och oftast på ställen der jag minst väntade att finna henne, så föreföll mig hennes närvaro i stenbrottet såsom någonting ovanligt och obegripligt. Vid hvarje annat tillfälle skulle jag vid upptäckten af hennes närvaro säkert straxt hafva gått fram till henne, för att prata med den arma varelsen; men denna gång intresserades jag mera af hennes vilda poesier, hvilka jag betraktade såsom lika många orakelspråk och sökte uttyda på bästa sätt för mig. FPHrLÄHUGAA