Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1866, sida 1

Mandanslickan 5). Heråttelse från Rhen och Missouris slodområde. Af i BALDUIN MÖLLHAUSEN. (Ofversättning af Sigfrid Nyberg) Om umgänget med modren har varit till någon stor nytta för Johanna, vill jag låta vara osagdt. Man kan väl inte vänta af en gammal, uttjent soldat, att han kan fälla ett riktigt omdöme angående barnuppfostran, men jag tror att de regelbundna besöken af den bleka, svartklädda damen och de otaliga tårar hon grät öfver sin dotter hafva efterlomnat ett outplånligt intryck hos den då för tiden späda och svaga flickan. Det förefaller mig åtminstone ofta som hade vekheten i hennes lynne ursprungligen icke fannits i hennes karakter, utan som hade den blifvit väckt just genom de omnämnda yttre inflytelserna. Men hvem kunde väl då, på grand af en sådan oviss farhåga, undanhålla den döende modern sitt barn? Och döende var den olyckliga qvinnan, ända ifrån det ögonblick, då hon erhöll den första underrättelsen om min brors död och tillgift, ehuru döden nalkades henne långsamt och det erfordrades år, innan sorgen och den inneboende sjukdomen fullkomligt förtärde hennes lifskraft. På femte året efter sitt enkostånd dog 3) Se II.-T. N:o 1—20.