Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1866, sida 2

i ett litet hus, i hvilket en enda tjenarinna biträdde henno med de grölre sysslorna. Hon sparade till och med något af sin ringa inkomst, hvilken inskränkte sig till räntan af hennes egna så tusen thaler, och skickade det till mig för Johannas räkning, och hon tillbragte sin tid som en botfärdig, i arbete och bön. Med ett sådant lefnadssätt och plågad af oupphörliga samvetsqval var det naturligt att fröet till en dödlig sjukdom, som troligtvis alltid hade funnits inom hennes bröst, småningom framträdde allt mera och slutligen sjettrade henne vid hennes läger. Det var fjerde året efter min brors död som hon besökte Johanna, för sista gången, men hon beröfvades likväl icke derigenom umgänget med sin dotter; tvärtom tillbragte denna hela dagar hos henne. Hon talade ej mera om barnets religionsförändring; hennes mans sista vilja var en gudomlig lag för henne. Ehuru hon torde önskat att beständigt hafva sin dotter hos sig, om än under fremmande uppsigt, så gjorde bon dock. intet försök dertill; hon fruktade att derigenom handla mot sin döde mans vilja. (Forts.) Nytt slags papper. Egaren till Emsfors pappersbruk i Kalmar län, handlanden Erik Calierström, som tillverkar s. k. omslagepapper af halm, har, i anseende till halmens höga pris, gjort försök med att begagna hälften hvitmossa och hälften halm, hvarigenom det lyckats honom tt erhålla ett fabrikat, som är fullt jemförligt ned det dyrare halmpapperet. Vid en soupe råkade en herre som var beydligt påstruken, att stöta till en dyrbar skål itt kristall, så att den föll i golfvef. Af förkräckelse blef han spik uykrer; men då han vockade sig ned för att upptaga bitarne och närkte att skålen var hel, blef han straxt full gen.