riment, som Frankrike försöker, men lyckasdet Österrikes statsmän att omgestalta sin monarki till en verklig federativstat, så — förmenar korrespondenten — blir det utan tvifvel Preussen, som får betala omkostnaderna. j ITALIEN. Med de befängda förhoppningarne i Vatikanen om en snar restauration står utan tvifvel i sammanhang en af exkonungen ij. Neapel påtänkt rundresa till hofvon i Wien, ) Berlin och Petersburg; men näppeligen skall denna resa befrämja restaurationsplanerna. FRANKRIKE. I det utdrag af kejsarens tal till legstiftande kårerna vid sessionens öppnande, som gårdagens telegram innehöll, synes han endast lätt hafva vidrört mexikanska frågan. Detta var så mycket mera oräntadt, som .Presse några dagar förnt, tydligen på vederbörlig befallning, yttrar följande: , Knappast återkommen från Tunis, der hen varit i en särskild mission, hvilken fullständigt lyckats, har baron Saillard, f. d. ambassadsekreterare i Rom, åter lemnat Paris för att! i S:t Nazaire gå ombord på ett fartyg, destineradt till Mexiko. Han lärer der komma att uppgöra med kejsar Maximilian om våra truppers återtåg, hvilket skall försiggå så fort som möjligt. Det förefinnes således icke mera något skäl för möjligheten af ett sjökrig mellan franska kejsardömet och den amerikanska republiken, farhågor, hvilka fört orsakat vårt handelsständ mycken oro. Etsådant krig skulle äfven hafva varit af oberäkneliga följder, när man tager i betraktande den beklagansvärda ofullkomligheten i den internationella sjörätten. Utom detta meddelande innehåller ,,Presso en 14 spalter lång artikel öfver Mexiko, i hvilken alla der timade tilldragelser undor åren 1862— 1866 omtalas, och som slutar med kejsarens förra throntal, i hvilket ban utlofvar Mexikos utrymmande. , Journal des Debats innehåller också en artikel öfver Mexiko, undertecknad af Girardin, i hvilken han söker bevisa, att Frankrike med bibehållen ära kan lemna Mexiko. Den till Mexiko afgångne Saillard var föregången dit af general Burbaki, som är personlig vän till kejsaren, och som derföre utan tvifvel ansetts lämplig att förbereda saken. Man vill veta, att kejsar Napoleon på det högsta vill understödja bildandet af nya fremlingslegioner för Mexikos räkning. Grefve A. Montalembert har nyligen ingått i kloster. j j ; j AMERIKA. De mellan Frankrike och Förenta Staterna vexlade noterna beträffande mexikanska frågan hafva af president Johnsons kabinett framlagts för kongressen i Washington och offentliggjorts i tidningarne. Tonen i dessa noter är ingalunda af lugnande natur. För enta Staternas regering har, såsom man af dem finner, genom sin gesandt i Paris, hr Bigelow, tid efter annan beredt LTuileriekabinettet obehagligheter genom att för dess ögon framlägga den ena komprometterande uppgiften efter den andra rörande de kejserliges huserande i Mexiko. Så har br Bigelow delgifvit sransko utrikesministern Drouyn de Lhuys några dokumenter, härstammande från president Juarez gesandt i Washington, Romero, hvilka skingra hvarje tvifvel derom, att Maximilian utfärdat dekreter, åsystande lilegenskapens återinförande i Mexiko. Vidare har Tuileriekabinettet tvonne gånger blifvit påmindt om Maximilians blodsdekret, som påbjuder arkebuserandet af alla med vapen i hand tagna mexikaner, som kämpa för den lagliga regeringen i sitt land, samt om det på grund häraf företagna nedslagtandet af gjorda krigsfångar. Den 3 Nov. skref statsministern Seward till amerikanske ministern i Paris: Presidenten önskar, att ni fäster franska regeringens allvarliga uppmärksamhet på den karTakter, som gifvits åt det krig, hvars skådeplats Mexiko är. Man vägrar att åt infödda mexikaner, som gjorts till krigsfångar, då de med vapen i hand försvarat sitt lands republikanska statsformer, tillerkänna de rättigheter, som folkrätten utan undantag medgifver åt krigsfångar. Den 28 i samma månad skref hr Seuward till hr Bigelow: Det är med ledsnad jag meddelar er, att enligt underrättelser, erhållna genom mexikanska republikens gesandt hos unionsregeringen, den blodspolitik, om hvilken jag talade i min depesch af den 3 dennes, har blifvit invigd genom afrättandet af flera utmärkta officerare i den liberala arm6en, hvilka blifvit af de kejserlige öfverrumplade och tillfångatagna i byn Santa Anna Amatlan. Desse officerare äro generalerna Arteaga och Salazar, öfverstarne Diaz, Paracho, Villa, Gomez, Perez, Milearia och Villanos, fem öfverstelöjtnanter, åtta majorer och flere officerare af lägre grader. Jag nödgas ålägga eder att ånyo göra denna sak till föremål för kejserliga regeringens allvarliga uppmärksamhet, idet ni låter herr Drouyn de Lhuys veta, att dessa underrättelser gjort det pinsammaste intryck på Förenta Staternas regering. Om efter noggrannare undersökning det visar sig, hvad tyvärr är alltför sannolikt, att dessa rapporter äro väl grundade, kunna vi icke tro, att Frankrikes regering, hvad henne angår, någonsin kan gilla handlingar så stri