Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1866, sida 1

oss alla hade försatt henne i det lyckligaste lynne. Det emottagande vi rönte af den ärade husfrun motsvarade hennes sinnesstämning, och lik en öm moder förebrädde hon mig att jag ej på så lång tid hade besökt jägmästaregården. Lik en öm moder emottog hon äfven mina ursäkter, och en viss tacksam stolthet strålade ur hennes ögon, då jag, straxt efter mitt inträde, fästade öfver hennes Mariabild en liten grön qvist, som jag för detta ändamål brutit i skogen och burit på min mössa. Johanna hade emellertid upphemtat de med gult sigill försedda flaskorna, och sällan har väl solen bestrålat ett lyckligare och gladare sällskap än vi bildade, sedan vi hade slagit oss ned omkring det rikligen försedda frukostbordet. Visserligen brände papperet med det hemlighetsfulla budskapet likt eld i min ficka, man jag hade föresatt mig att ej låta något nedstämma mig under min sammanvaro med Johanna och de båda älskade gamla; och ehuru i början med hemlig själskamp, så lyckades jag likväl småningom att fullkomligt besegra alla tankar på min belägenhet samt att i fulla drag njuta af det närvarande. Först på eftermiddagen, sedan) de båda gamla hade eflägsnat sig för att njuta en kort hvila, och Johanna var sysselsatt med husliga anordningar, fann jag tillfälle att obemärkt genomläsa den farliga skrifvelsen. Den innehöll endast få ord; men dessa voro väl egnade att berusa min lifliga fantasi och försätta mig i en hög grad af spänDing. Till broder Gustaf Wandel, innehöll öfverskriften. — ,, Ett högtidligt, hemlighetsfullt susande förnimmes i de af giftplantor