Norge. H. M:t Konungen har låtit utdela 50 famnar ved till Kristiania fattiga. — En fest till fädernas minne har firats i Drammen af ungefär 50 äldre och ypgre akademiska medborgare. Bland tal, som der höllos, vilja vi fästa uppmärksamheten på ett af jur. kand. Thorne för Sverge. Han yttrade: ,Det finnes intet land i verlden, näst efter mitt eget fädernesland, för hvilket jag heldre vill utbringa en skål, än för brödralandet, Sverge, och så mycket kärare är det mig i dag på denna minnenas fest att kunna utbringa skålen för detta land, hvars forntidsminnen och forntidsmän stå lysande för vår och hela verldens beundran såsom första rangens strålande stjernor, hvilkas glans aldrig fördunklas så länge historien lefver och läses. Ja, stor och upphöjd är Sverges forntid, herrlig och skön som den skönaste bjeltedikt, och med fullt skäl kan skalden sjunga om detta land: Du thronar på minnen från fornstora dar, Då äradt ditt namn flög öfver jorden. — Men aldrig, mina herrar, har dock Sverge visat sig större än nu: nu är det icke längre blott på sina minnen det thronar. Det har i vår tid, just i dessa dagar, rest sig on ny äras thron, byggd af konung och folk i kär förening, en thron, hvars grund är sann fosterlandskärlek, äkta medborgaranda, högsinne och ridderlighet, och i hvars högsäte landets fader, konungen, sitter med de Geer på sin högra och Gripenstedt på sin venstra sida, medan folket — adel, borgare, bönder och prester — i broderlig endrägt står i en tätt slaten phalang omkring thronens fot Åter har Srerges namn äradt gått rundt omkring jorden, och nationerna hafva med beundran varit vittne till det storverk, som Sverge i dessa dagar har utfört. Ja, stort var Sverge förr; nu är det större, och just för att det har brutit med sin forntid, för att det haft mod och kraft att rifva ned den gamla aktningsvärda och stolta, men oändamålsenliga byggnaden och i stället upprest sig en ny och mera tidsenlig. — Så gifve då Gud det nya och återfödda Sverge en stor och lysande framtid!