(Från melsinghorg.) PTerpetuum Mobele. Öresundsposten berättar: För ett par år sedan annonserades i tidningen hurusom målaren Lundgren och urfabrikör Bahrenström uppfunnit ett konstverk, Perpetuum Mobile kalladt. Detta konstverk bestod uti ett ur, som uppfinnarne reste omkring med och förevisade såväl i de skånska städerna som ock i Köpenhamn, men, enär verket ännu icke var fullständigt, skulle Lundgren, såsom den egentlige uppfivnaren till den ännu okända kraften, ensamt öfvertaga verket för dess försättande i fullständigt skick. Egarne till detta verk voro: Lundgren, uppfinnaren, urmakaren Bahrenström, som förfärdigat arbetet, v. häradshöfd. Rosentvist och hr Zickermann, förlagsmän, hvilka senare utbetalt icke obetydliga belopp, för verkets fullbordande. Emellertid har Lundgren innehaft verket hela tiden, och en tid haft det undangömdt. när fordringsegare sökt utmätning hos honom, då han föregifvit att konstverket vore söndertaget och att bolagsmännen sinsemellan fördelat bitarne. Nu, då Lundgren för kort tid sedan gjort konkurs, utan att kunna hvarken återgälda bolagsmännen deras utlagde penningar, enär tillgångar saknas, eller dessa kunnat förmå Lundgren till att försätta konstverket i det skick, hvari detsamma för allmänheten blifvit förevisadt, hafva bolagsmännen, genom sysslomannen i konkursen vice häradshöfding Rosentvist, utverkat stämning å Lundgren i påstående om dennes förpligtande att försätta berörda verk i det skick det blisvit en gång förevisadt, samt upplysning om verkets egenskap, hvaruti de tro sig, i egenskap af delegare och bolagsmär, ega rättighet att få del. Vidare förbehålla sig delegarne rättighet att få efter fog göra de ansvarspåståenden å Lundgren för bedrägeri, hvartill förhållandena kunna föranleda. Lundgren jemte trädgårdsmästaren Espelund hade deremot utverkat sig vice versa stämning å Rosentvist och Zickermann i påstående om ansvar för det sätt, hvarpå dessa herrar gått till väga för Lundgrens försättande i konkurstillständ, samt för det förtryck m. m. Lundgre under konkurstiden, genom dessa herrars ätg rande fått vidkännas; uppgifvande Lundgren i stämningen att han lidit svält, köld, sjukdom m. m. Lundgren var i dag icke personligen tillstädes vid rätten, men Espelund inlemnade en skrift, undertecknad af dem båda, hvari de begse förena sig om ansvarspåståendet mot hufvudkäranderne. — Rosentvist yrker att genkäranlerne skola uppgifva hvari hufvudkärandens brottslighet består, enär de sådant i sin skrift uppgifvit. Espelund förklarar att sådant ville han skriftligen jemte Lundgren framdeles uppgifva, nu kunde han icke. Ördföranden uppmaar parterna att i godo uppgöra denna sak, nvartill Rosentvist förklarade sig villig, föreviande dervid förut parterna emellan uppgjorda fhandlingar, under uppgift att då de ena dagen parit ense om uppgörelse, ha de andra dagen, )å inrådan af den äldre Wingårdh, förkastat öfserenskommelsen. Espelund förklarar att han cke nu kan bestämma sig för förlikning, förr in han råådfrågat sin hustru. Slutligen öfvernskoms att målet skulle hvila åtta dagar, för desinning.