Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1866, sida 3

Landsorten. Sundsvall. Storartade donationer. Sundsvalls-Posten berättar: Den 5 sistl. December afled i Stockholm f. d. kryddkramhandlaren Olof Petter Nordström, efterlemnade en förmögenhet af ungefär 300,000 rdr. Den afl., hvilken var född i Sundsvall år 1795 och son till en skomakare derstädes Olof Nordström, hade alldeles obemedlad börjat sin bana och dog såsom gammal ungkarl. I det under den 18 April 1860 upprättade testamentet bar den aflidne, utom flera dispositioner till slägtingar i Sundsvall tillsammans 90,000 rdr, testamenterat till: Sundsvalls stads fattighus 10,000 rdr, borgerskapets gubbhusinrättning i Stockholm 5,000 rdr och kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn 15,000 rdr. Alla öfriga tillgångarne i boet skola, enligt samma testamente, sedan utredvingsmannaarvodet blifvit guldet, fördelas i tvenne lika delar, af hvilka den ena delen skall tillfalla allmänna institutet för döfstumma och blinda samt den andra delen den vårdanstalt för fattige obotligt sjuke, för hvars inrättande i Stockholm herrar Magnus Huss, Carl Santesson, P. H. Malmsten och H. A. Abelin den 20 Februari 1860 utfärdat inbjudning. Till testamentsexekutorer hado den aflidno förordnat justitierådet W. Wretman och notarien J. O. Sandell. — Skara. En brefskrifvare till Dagens Nyheter berättar: Det har blifvit omtaladt att skolungdomen i Skara blifvit förvägrad att illuminera sitt lärohus vid underrättelsen om representatiorsreformens seger. Detta är icke alldeles öfverensstämmande med verklika förhållandet, som var följande: Då förslagets seger med säkerhet blifvit känd, beslutades af de högsta klassernas lärjungar att, såsom brukligt är den 28 Januari, illuminera lärobuset, om tillåtelse dertill kunde utverkas af rektor, hvars åsigter med afseende på förslaget voro nogsamt kända. Då således den 9 December på morgonen tillåtelse dertill af rektor Alander begärdes, hänvisade han ungdomen till läroverkets eforus, biskop Butsch. Om dervid några skarpa ord fälldes, är ing. obekant, men icke är det otroligt, ty detta hände annars mycket ofta såväl under lektionerna som vid andra tillfällen, då fråga var om förslaget. Emellertid gingo några studerande ut till biskopen, som bor 18 mil utom staden, och erhöllo den begärda tillåtelsen, såvida rektor medgåfve den. Klockan 2 e. m., då läsningen i skolan var slutad, begåfvo sig de högsta klasserna mangrannt till rektors bostad, men erhöllo der det besked, att rektorn vore bortrest. Efter öfverenskommelse att åter samlas kl. 3 på gymnastiksalen för att öfverlägga om något annat sätt att fira den glada nyheten åtskildes man. Men vid ankomsten till gymnastiksalen mötte den underrättelsen att rektor förbjudit vaktmästaren att utlemna nycklarne, såväl till lärohuset, som gymnastiklokalen (der annars om Lördagseftermiddagarne de tre högsta klasserna mer vederbörandes tillåtelse bruka sammankomma till sångöfningar, tidningsläsning 0. d.) Afsigten med detta förbud är lätt att inse. Emellertid erhölls en enskild lokal för sammankomsten. Då aftonen kom, samlades så många lanternor, som kunde öfverkommas, hvarefter ungdomen med dessa och under sång tågade till stora torget, hvarest utanför det illuminerade rådhuset afsjöngs ,,Ur svenska bjertans djup, och ett lefve för konung och fosterland utbragtes. Derefter inbjödos de äldre bland ungdomen af det på rådhuset församlade borgerskapet, att derstädes dricka ett glas för förslagets iramgång. Sedermera tågade läroverkets sångare och skarpskyttemusiken genom gatorna under omvexlande säng och instrumentalmusix, ivarunder man bland den församlade mängden observerade rektor Aander. som väl