Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1866, sida 2

— Stockholm. Stockholms Stadsfullmäktige hade i Tisdags afton sammankomst på stora börssalen. Dervid förekom och behandlades den vigtiga frågan, hura medel skola anskaffas till bekostande af alla de expropriationer och vidtomfattande arbetsföretag, som blifvit dels beslutade, dels ifrågasatta. Naturligtvis måste det ske genom lån; och drätselnämnden hade i sitt utlåtande öfver ämnet fixerat den erforderliga lånesumman till 6 millioner. Beredningsutskottet hade nedsatt beloppet till 42 millioner, och, med afseende på de dåliga konjunkturerna för närvarande, hemställt att 1!; million måtte upptagas i form af tillfälligt lån, och 3 millioner såsom amorteringslån, samt att en delegation at 3 fullmäktige skulle utses för att underhandla om och afsluta dessa lån. Det tillfälliga lånet skulle återbetalas med en tredjedel vid hvartdera af 3:dje, 4:de och 5:te årets slut. Amorteringslånet skulle återgäldas under en tid af högst 40 år genom en med lånegifvaren öfverenskommen annuitet. Under diskussionen i detta ämne, som var liflig och långvarig, uttalades de mest olika åsigter. Till försvar för utskottets mening yttrade sig hrr Wallenberg, Weser, friherre Skogman och Dufva. Den förstnämnde ansåg utskottets utlåtande vittna om mycken sparsamhet. Om man befullmäktigar några personer att upplåna erforderliga pengar i det ögonblick då konjunkturerna äro gynnsamma, vinner man en ofantligt stor fördel. Penningställningen förändras oupphörligt, och om den snart blir bättre än den nu är, hinner den åter försämra sig, innan alla de formaliteter, som föregå och åtfölja ett stadsfullmäktiges beslut, blifvit iakttagna. Rådman Weser framkastade den satsen, att det tydligen var utskottets mening att, sedan det temporära lånet blifvit begagnadt för de oundgängligaste utgifterna, skulle amorteringslånet användas till betalande af detta lån, och att således det af utskottet föreslagna lånet egentligen blott utgjorde 3 millioner. Kapten Nerman föreslog att lånesumman skulle bestämmas till 2,350,000 rdr. Han stödde gin mening derpå, att de 600,000 rdr, som i betänkandet tagits i beräkning för hamngatan längs Ladugårdslandsviken, kunde nedprutas till 400,000 rdr, om man anlade träkaj i stället för sådan af step, och att det vore olämpligt och oegentligt att på förhand upplåna de två millioner, som voro beräknade för ännu ej beslutade arbetsföretag, då det ju kunde hända att flera ar dessa aldrig blefve utai. Konsul Davidson förklarade sin tanke vara att man nu borde besluta upptagandet af det tillfälliga och till bättre tider uppskjuta afgörandet om amorteringslånet. Med honom förenade sig hrr L. J. Hierta, Dalman, Billbergh och von Koch. Hofrättsrådet Montelius ansåg att man nu skulle upptaga det temporära lånet, men besluta om det andra, sedan man fått de ärenden afgjorda, hvaraf dess storlek beror. ir Ekman ville att man icke skalle låna några pengar alls. Vid anställd votering utföll fullmäktiges beslut i enlighet med utskottets hemställan. 56 röster voro för och 27 emot. De ändamål, hvartill det sålunda beslutade 47:millionlånet skall användas, äro: 1) för expropriationer . . . . . 932,975, 2) för jernvågens förflyttning till Djurgården...... 364,200. 3) för stadens vattenledning. . . 1,709.225. 4) för hamngatan längs Ladugårdslandsviken . . oo... oo. 600,000. 5) för dräneringsarbeten å östra delen af Norrmalm . . . 250,000. 6) för nedanstående af brr Stadso———— -smttmmmmmmmtmgs rr F