nom bildande af ett kabinett ur progressisternas leder, med Olozaga i spetsen. OPDonnell, som tidigt erhöll kännedom härom, lyckages motverka planen. Prim, som anses vara en af hertigens af Salamanca förtrognaste vänner, njuter hos progressisterna anseende som en modig och beslutsam man, hvilken icke bäfvar tillbaka för några svårigheter och är van att fatta tjuren vid hornen. Men den omättliga ärelystnad, som förtärer denne son till en fattig handtverkare från Reus i Catalonien, ingifver hans partivänner redan nu ett visst misstroende och man anser som bestämdt, att, i fall han komme till makten, skall hans nuvarande vänner snart arbeta på att störta honom. Spanien har tre politiska partier, och det ena af dessa tre fraktioner. Dessa partier äro: det absolutistiska, det s. k. konstitutionella och det demokratiska partiet. De nämnde tre fraktionerna tillhöra det konstitutionella partiet och äro: de s. k. moderados, vicalvaristerna (hvilka för ögonblicket innehafva makten) och progressisterna. Det absolutistiska partiet, som är sammansatt af ultramontanerna och carlisterna, vilja undanstöta Isabella frår thronen, enär hon i deras ögon icke är legitim, och i stället uppsätta Den Carlos arfvingar derpå. De tre fraktionerna af det konstitutionella partiet önska, eller hafva åtminstone önskat, drottning Isabellas qvarstannande på thronen och hafva, med mera eller mindre liberala nuancer, författningsstaten på sina programmer. Likväl ligga partiintressen dem långt mera om hjertat än både drottningen och författningen. Hvar och en vill herrska och taga alla fördelar till sig. Detta parti är derföre, i ordets egentliga bemärkelse, tummelplatsen för äregiriga rivaliteter, och då i spetsen för hvar och en af dessa tre fraktioner stå generaler af inflytelse och anseende i armåen, skola de politiska striderna slutligen alltid utkämpas med vapen. Det är ingalunda majoriteten inom cortes, utan en raskt utförd militärpronunciamento, som gifver utslaget. Till ett sådant afgörande äro dessa fraktioner så mycket mera hänvisade, som de alla äro mindre väl anskrifna hos drottningen. Isabella II håller sig, som bekant är, mindre till dem, hvilka förskaffat henne thronen, än till dem, hvilka snart skulle störta henne derifrån, i fall det stode i deras makt. Det tredje partiet, det demokratiska, är icke gammalt och just nu som bäst sysselsatt med att organisera sig. Den dynastiska frågan är för detta parti en bifråga, och det skulle säkert icke vara emot att ej hafva någon dynasti alls, ehuru det ännu visserligen icke egentligen finnes någon republikansk fraktion inom den spanska demokratien. Snarare torde man kunna skönja vissa socialistiska sträfvanden, särdeles i de stora fabriksstäderna. Antimonarkiskt är således intet parti, och antidynastiskt (mot den närvarande regentslägten) har egentligen endast det carlistiskt-ultramontana, hittills varit. Först på sista tiden har en fraktion inom det konstitutionella partiet, nemligen bland progressisterna, visat tecken till en fiendtlig stämning mot drottningen. Tanken på en förening med Portugal är gammal, och sedan italienska kriget samt Italiens unifikation har denna tanke uppvaknat till nytt lif. Samtidigt härmed har drottning Isabella så nedsatt sitt hofs anseende i den offentliga meningen, att tanken på att ersätta de petrificerade bourbonerna med det, genom förbindelsen med koburgarne, uppfriskade huset Braganza, städse vinner nya anhängare. I en förening med Portugal anser man sig tillika finna en ny garanti mot Frankrikes öfvervigt bland de romaniska staterna. Englands bifall och hemliga understöd anser man sig på förhand vara öfvertygad om. FRANKRIKE. I ett af de möten, som oppositionens medlemmar haft hos Marie, har beslutats att under den förestående sessionen i marsadressen endast beröra kardinalpunkterna af politiken, för att icke, som under förra sessionen, genom adressdebattens långvarighet, uttrötta allmänheten. Bernardi, hufvudredaktören för ,Indep. Belge, har haft andiens hos kejsaren, som mycket nådigt mottagit honom. Som bekant är, blef nämnde tidning förbjuden i Frankrike i slutet på förra året. Detta förbud är nu upphäfdt. ITALIEN. Det nya kabinettet lärer icke finna någon utväg för att icke behöfva föreslå den förhatliga qvarnskatten, men ämnar reducera den långt under de af Sella föreslagna 100 millionerna. För betäckande af den härigenom uppkommande bristen, lärer man spe kulera på en ny skatt, hvilken endast skulle komma att drabba do högre klasserna. Mar 2 vC(s rr 2A 1. 42.