desberg, fortfor han, i det han plötsligt återtog sin vanliga, afmätta ton, ty han hörde att någon nalkades dörren, — så påräknar jag att ni underrättar mig derom. Ehurn jag inte är född i denna trakt, så tror jag mig likväl kunna gifva er mången intressant uppiysning om derna del af Rhendalens äldsta historia. Min uppassuro hade emellertid inträdt, hvarigenom jag befriades irka nödvändigheten att gonast gifva ett svar. Doremot fann jag tillfälle att bektörpa min rörelse, ty med uppbjudande af hela min viljekraft hade jag ej varit i ständ att så hastigt som Bernhard ändra mitt ansigtsuttryck. Hans själsnärvaro och förmåga alt ögonblickligen öfvergå från ett allvarligt samtal till ett likgiltigt hvardagsprat ingålvo mig en viss skygg aktning för hans öfverlägsenhet, utan att jag dervid besinnade huru farligt det närmare umgänget med en sådan karukter kunde blifva för mig. Tanken att träda i forbindelse med en sådan man, tanken att blifva invigd i en förfärlig hemlighet hade till och med en egendomlig retelse för rig, ehuru det förtröt mig i detta ögonblick, att jag för första gången i min lefnad betraktade med oroligt misstroende min hederlige ,borstis, en beskedlig kari, med hvilken jag vanligtvis utbytte några skämtsamma ord, samt alt jag endast med mycken möda förmådde attala det stereotypa ,Morjens herr Fischer. Då uppassaren hade aflägsnat sig med mina kläder, berörde Bernhard genast åter det egentliga ändamålet för sitt tidiga besök. — Dot är tid att jag aflägsnar mig, sade han bastigt; — jog vill inte gerna att upppassaron finner mig qvar här vid sin åter