fråga ; hans ansigte var purpradt, och af det sätt hvarpå hans bröst böjde och sänkte sig syntes det att han småningom hade försatt sig i en hänförelse, som jag hitintilla aldrig hade tilltrott den kella, beräknande monniskan. Men just denna motsats till bang förra väsen bidrog mest att göra mig mottagligaro för hans åsigter och att skärskåda honom från en helt annan ståvdpunkt. Hans ord tycktes förestafvade af den heligaste, renaste öfvertygelse, och under den rörelse, som då för tiden hade gripit alla sinnen, var det oj underligt att jag tilldelado hans ord en vida större vigt än jag under andra förl dea skalle hafva gjort. — Men öfverskattar ni icko de medel och krafter, som stå er och edra likasinnade till buds? frågade jig efter on längre tystuad med en skygghet, som bättre än allt annat bevisade huru stort irflytande han rodan hade vannit öfver mig; — betänk, en social omstörtning — — — Ni underskattar våra krafter, emedan ni ännu icke har någon aning om deras organisation, svarade Bernhard, likasom borrande sina glödande blickar in i min själ, — för närvarende är det endast blomman af den tyska ungdomen, som i och för ett högt ändamål har förenat gig till ett orubbligt, oupplösligt helt, men lät denna jemförelsevis ringa bop först bryta löst, och den skall likt alpgletscherns snö, genom tilldragandet och medryckandet af alla likasinnade, tillvåxa lavinlikt samt ocmotståndligt krossa och undankasta alla fienåtliga elementer. Men vi måste gå varsarat tillväga, vi måste värfva ännu många krafter, och tro mig, detta är icke den lättaste uppgift; ty få äro de, jemförelsevis högst få, till hvilka vi kanna an